Aftonbladet – 18 augusti 1841, sida 2

Dachts ichks dock! Wissen sie nichis Vernänftges mehr zu erwiedern, chieben sie einem geschwind in das Gewissen hinein ). a Vare sig nu derföre, att motståndarne ickel ände sig honom vuxna, när striden skulle föas med lika vapen, eller till följe af ett förvändt eb missförstådt trosnit, eller en plötslig anfäkelse af andeligt högmod, som alltid anser sig beättigadt att sätta sig öfver en besvärlig och möosam vederläggning; — kortligen, de mötte hans tmaning med att förkättra och fördöma hoonom. Detta skedde framför allt genom recenioner och förkastande omdömen 1 tidskrifter af Ha slag, och det var sålunda icke underligt, att etta okloka, af lidelsen ledda uppförande inom ela den läsande allmänheten väckte ett uppsende, som Strauss sjelf med berömvärd försigighet försmått att väcka! Ty, är icke hvarje förättrande — man ursäkte det något hårda, men lock träffande ordet — på sä!t och vis ett vädande till hela församlingen, bvilken man ock Uven måste medgifva ett omdöme om hvad som ir tro eller otro? Når nu dessutom den af sina ihörare firade läraren bortkallades från sin thelogiska lärostol, innan andra bandet af hans bok innu utkommit, så måste allmänna uppmärksameten på dessa forskningar inom ett för hvarje shristen så vigtigt område, den måste, säga vi, edas på ett arbete, till hvars bekämpande man rott sig böra behöfva använda så ovanliga medel.n aMen härtill kommer en ytterligare omständighet, den vi ingalunda böra förbise, i fall vi skola gå fulkomligen opartiskt till väga: denna omständighet är den i vår tid bland de bildande onekligen rådande likgiltighet och köld mot 1e lärosystemtr, de särskilda christna konfessionerna uppställt. Må man ej förstå mig orätt: jag anklagar ingalunda vår tid för köld mot reugion, kristendom och kyrka, såsom det från vissa håll väl till öfverflöd sker, utan blott för köld mot de orthodoxa kyrkolärorna. Denna företeelse auser jag bedröflig, emedan nerven för allt sant kyrkligt, församlingen allt igenom ilyckligsörande lif, också på samma gång förlamas. Men alt i sådana saker för sig undandölja sanningen, kan icke leda till någonting, och ett factum är det, att mertalet af tänkande christna känner sig mer eller mindre frånstött från flera lärosatser i sin kateches, emedan vår tids bildning, som vi nu engång icke kunna skilja oss ifrån, uppreser sig mot dem. Den verkligt bildade kan visserligen lemnas otillfredsställd af det yttre skalet, men försmår dock icke den af hvarje tvifvel orörda, och skall måhända med så mycket renare enthusiasm gå tillbaka till den heliga urkällan, ju mindre den från henne afledda, grumlade ränden förmår stilla haus törst. — Alltid känner han sig dock ensam öfvergilfven, och bänvisad blott till sig sjelf; gemenskapen med bröder, som ega lika tro, behöfver dock det troende bjertat hka mycket, som plantan behöfver värmande sol och klarblå himmel. — Sämre står det likväl till med de blott halfbildadz; sedan dessa förkastat sin kyrkas positiva lära och möjligen blott bibehållit några lösryckta satser, som falla dem i smaken, har i deras tros-system uppkommit en tomhet, som de sjelfva icke förmå att fylla. De förbigå derföre häldre saken med tystnad och råka oförmärkt, emedan en återhållande kraft fattas, allt djupare in i det materiella lifvets flackbet och oförmåga af all lyftning. Dock böre vi taga oss väl till vara, att förhastadt fördömma sådana menniskor, som verkligen linnas i oräkneligt antal. De lida af vår tids allmänna sjukdom, de hafva förlorat förtroendet till läkarena och icke är det enhvar gifvet, att blifva sin egen läkare! Träda vi dem närmare, så skola vi bland de fleste af dem finna en vida större su sceptibilitet för christlig tro och lefverne, än er blick på ytan lät förmoda; ofta omfatta de medc varmt deltagande en undervisning i dessa vigti ga ämnen, blott de finna förståndets måttliga fordringar erkända och tillfredställda. sUnder sådana omständigheter kan det väl ic ke förefalla underligt, om man skänkte dubhe uppmärksamhet åt ett verk, hvarom hela verider högljudi förkunnade, att det hade för ändamå den positiva christensdomens omstörtande, di ) Tryta dem grunder och skäl till vidare inkast var säker Till ens samvete straxt fintligt de vädja förstå.n a mm AgAaAn