Aftonbladet – 18 augusti 1841, sida 2

och klart omdöme, hade Strauss kommit till den ifverlygelse, att innan vissa yttre fakta kunde blifva föremål och grundval för vår tro, måste ieras verklighet och historiska sanning först blifva pröfvade al förståndet, hvilket, enligt Guds vilja, detta göromål tillhör. För en dylik pröfnivg hade Strauss, på vetenskaplig väg, utsett sig en ståndpunkt, som ingalunda var ny, men hvilken, före honom, ingen lärd åt sig grunlat så vidt omfattande och uppe i höjden, att den lemnat forskningens öga tillräcklig öfversigt at hela den evangeliska lärobyggnaden. Fran detta vetenskapliga vårdtorn öfverskådade han nu med pröfvande blick alla enskildta partier al detta område. De resultater hans friska, med en mångsidig lärdoms och ett sällsynt skarpsinnes fjerrglas beväpnade öga lät honom finna, lade ban i dagen, lugnt, allvarligt och i sanning utan all konsideration, i sitt beryktadt vordna arbete. Dervid bekämpade han de hans egna motsatta åsigterna med mycken skärpa och öfverlägsen färdighet; med obeveklig stränghet, dock utan att det ringaste träda de personer för nära, som tillegnat sig dessa åsigter.n Uti allt detta, i den vetenskapliga ståndpunkten i och för sjelf, likasom i de speciela, från densamma gjorda forskningar, kan — hvem skulle vilja neka det? — mycken vilifarelse befinnas: och ju positivare och djerlvare Strauss uppträdde, ju mera voro alla de lärde, hvilkas bålverk tycktes hotade genom hans angrepp, upp: manade och berättigade till allvarligt, eftertryck: ligt försvar. Dock hade de bordt försvara sig på samma mark, på hvilken de angrepos, der unge stridsmannen, som från Täbingens tyst: murar så oväntadt och, alla måste vi dock med: gifva detta, så väl rustad drog i härnad mot de rådande systemerna i theologien, hade de bor söka slå ur fältet med samma vapen, som har nyttjat till antailet, nemligen vetenskapens vapen De fingo icke anfalla honom bakifrån och sök: lyfta honom ur sadeln; snarare måste de, såsom lagarne för ärlig fejd bjuda, steg för steg drifv: henom tillbaka inom de skrankor, hvarifrån ba: ryckt fram, det vill säga: de hade bordt visa att han, för det första, tagit fel i speciela un: dersökningar; för det andra, att hans vetenskap liga sltåndpunkt var falsk; för det tredje at hans öfvertygelse, det christen tro är hel och hållet oberoende af historiskt vetande, stri der mot förnuftets lagar. Men att han lagt dett: af hvarje menniska åtminstone kända förnuft til grundval för sina christligt-historiska forskninga ultalar han redan i företalet tull första upplaga (s. VL) tydligt nog: och hvilken förnuftig men niska kan förtänka honom detta? pSåledes: de ofvannämnda momenterna i Strauss undersökningar, dem vi nyss 1 omvänd ordnin; uppraknat, nemligen speciela forskningar, ve teuskaplig ståndpunkt, religiös öfvertygels — dessa hade motståndarne, i fall de hade vela strida mot bonom på hans egen grund och bot ten, bort bekämpa och vederlägga i denna om ivända orduing, ty man börjar alltid med slut ledningarna, när vii en vederläggning fästes mer j vigt på grundlighet in på beqvärnlighet. I Sadana äro, Uh idgen om än icke öfverall till omfång, också verkligen de vederläggninga sem försökts af flere Strauss motståndare, til och med de mest betydande bland dem. Uta att derföre vilja ställa andras värdiga förhålland i skuggan, nämner jag blott de ärevördiga vete Iranerna Paulus i Heidelberg, Neander i Berli och Hug i Freiburg. Huru beredvillig Straus lå sin sida är, att låna ett uppmärksamt öra 4 vetenskapligt grundade inkast, som ej mindr hedra honom, än sådana motståndare, derom ge tredje upplagan af hans verk det mest taland vittnesbörd ), I De flesta motståndarne gingo likväl en anna väg, som jag i det föregående, säkert icke uta Ifog, betecknat såsom oklok och ovärdig. De öl vergåfvo vetenskapens mark och gjorde sin mot Iståndares afvikande åsigter till samvelssak, p :sätt redan Schiller så träffande skildrat: ) I de båda första upplagorna af sin bok hade Straus bestämdt förklarat sig för den först af EreAschn: der grundade äsigten, att äfven Johannis Evangt lium icke härrörde från den Förf. hvars namn dt bär. I företalet vill tredje upplagan medgifver ha likväl, at: ett ytterligare studium af detta evangs lium, föranledt af N anders Leben Jesu Christin åter kommit honom att betvifla dess oäkthet; oc likväl är Neanders arbete att betrakta såsom e