Aftonbladet – 17 augusti 1841, sida 2

rfvan. som hon lagt på gueridonen, agöra Vv lintyg å! systrarna och de fattiga.n Jag satte mig nu i positur, i det jag tänkte på Saint Paul och höjl, så godt jag kunde, hårf van på mina fingrar. Min största farhåga va atl jag skulle somna; systern märkte det oct sade mildt; aFör att föjaga sömnen, kanske vill ni at jag berättar er en historia ?a aJag visste icke, min syster, att man gjorde sagor i klostren. Ivecm är då bjeltinnan deri? Den, hvars porträtl ni här ser. Härvid lvfte hon ljuset upp mot en oval tafla som förestallde en ung flicka, lekande med er dufsa. Jag steg upp, hållande härfvan och be traktade målningen. Det var någonting ömt oci heliat oskuldsfullt, det var en obeskriflig harmo ni af fina toner likt dunet på en persika, son man skulle tagit för att vara af Greuzes hand Den unga flickan taflan föreställde, betäckte si favoritdufva med båda händerna; vid fogeln josen:öda klv hängde ett litet blått band. Et beunsdransvärdt hufvud! Ljuset, som systern böt! bredde on blek sloria öfver den förtjusande hat sen. öfyer dess eevdre-hår och öfver dess öga sm tycktes söunma i szurp. ropade jag, dörträffige Greuze, At t j St ocGren exsam ta hvem detta bara var; men hel! det en engel D Jag uttalade för mig dessa euthusiastiska ord då systerrn hastigt vände sig om och en lät rodnad öfserdrog hennes bleka panna. Jag ha de icke förr hos min vän sett detta beundrans värda porträtt. Han hade köpt det i Norman die, Nyfiken att få höra systerns historia satt