alt ehuru hela 3 Kap., hvilket angår Lagmans-! ting, skulle upphäfvas, hade likväl sista punkten i 235 Kap. 5 . 3), af innehåll: vom mindre brott, som följa något tvistemål åt, sägs i 3 Kap. 4 S-, kommit att qvarstå; alt om den nuvarande 8 6. i 26 Kap., angående pröfning af borgen, bibehålles såsom Rikets Ständer föreslagit, borde samma stadgande icke, på sätt som skett, upprepas i 30 Kap. 5 ., utan hellre på sistnämnde ställe ett motsvarande koriare stadgande införas, med hänvisning till 26 Kap. 8 S.; att, utom de af R. S:. omnämnde lagparagrafer, hvilka skulle upphäfvas eller ändras, borde äfven alla andra serskilda, tid efter annan utkomne, författningar, som röra Lagmansrätter, Kämnersrätter och Riddaresynerätter, förklaras förfalla, i hvad de icke, så vidt de angå Kämnersrätter, borde lämpas på Rådstufvurätt, såsom i de förras ställe utgörande förste domstol i stad; och att, enär, derest förslaget vunne framgång, 7, 41, 46 och 17 SS. i 235 Kap. Rättegångsbalken kommo att upphäfvas, i hvilket fall det icke vore lämpligt, alt derjemte utfärda den författning om upphäfvande j af de i samma SS. meddeldte föreskrifter angående summa appellabilis, hvilken författning Rikets Ständer i serskild skrifvelse af den 23 nästlidne September föreslagit, hade Rikets Ständers nu förevarande allmännare förslag bordt, i likhet med nämnde föreslagne författning, utsträckas till upphäfvarde jemväl af de bestämmelser, som, genom serskilde Kongl. resolutioner, i afseende på Rådstufvurälterne i vissa städer, rörande detta ämne, gifne äro; — ansågo Högsta Domstolens förutnämnde ledamöter sig icke böra å förslaget, i dess nuvarande skick, tillstyrka nådigt bifall. Bemälde ledamöter hemställde deremot i underd., om icke Kongl. Maj:t skulle täckas till Rikets Ständer i ämnet aflåta nådig kontraproposition, deri med b behållande af Rikets Ständers förslag, så vidt anmärkning vid detsamma ej förekommit, borde iakttagas följande ändringar och tillägg, nemligen: 4:0o alt nedannämnde lagrum ändras sålunda: RÄTTEGÅNGSBALKEN. 46 Kapitlet. 4 S. Andra punkten i denna . ändras till följande lydelse: Nöjes endera parten ej deråt, gilfve han det Rätten tillkänna genast, eller sist innan nästa dag tiliändagått, och lägge sedan dess besvär in i Hofrätten, inom hälften af den tid, som i lagvadda saker föreskrifven är; vare ock domaren skyldig att teckna å utslaget, hvad dug, klockan före to!f, det ske bör.n 25 Kapitlet. 3 6. Första punkten ändras på sätt Rikets Ständer föreslagit, och sista punkten så lydande: om mindre brott, som följa något tvistemål åt, sägs i 3 Kap. 4 S., upphäfves. 30 Kapitlet. 3 6. Denna Ä. erhåller följande förändrade lydelse: Den som tappat i Hofrätt och vill Konungen deremot söka, gifve omant ut hvad dömdt är, och sätte det hos Konungens Befallningshafvande eller i taka händer. Ar det, hvarom dömdt är, sådant att ändringssökandet onyttigt blefve, der dom fuligöras skulle; då gånge det ej till fullbordan. Skola penningar efter dom gäldas, och säger han att han dem ej äger, ej heller silfver eller guld, styrke det, der vederdelomän det äskar, med ed sin, hos Konungens Befallningshafvande eller domaren i orten, om det beqvämligare der ske kan; och hafve sedan lof, men ej förr, att gifva andra lösören dertill upp, med laga värde derå. Finnas ej de, gifve då upp gods och jord å landet, eller hus och tomt i stader, med Rättens bevis, om de för annan gäld häfta eller ej. Ar tvifvel:mål, om den egendom svarar emot det som dömdt är, och kan det ej mätas, innan tid är: inne, att han skall gifva sina påminnelser i saken hos Konungen in; sätte borgen, till dess värdering ske kan. Gitter han ej någotdera, som nu sagdt är: sätte för hvad dömdt är full bergen. Kan han ej eller det; ställe då borgen för sig sjelf, eller träde i fängelse till sakens utslag. Är i elt utslag öfver flera särskildta mål dömdt, och hafver den, som ändring sökt, det ij ett eller flere fullgjort; gälle ändringssökandet deri, och hafve i de andra ingen talan. Huru det lyftas må, som utgifvet är, sägs i 3 Kap. 3 S Utsökningsbalken. Hafver den, som gifvit gods, hus eller gård upp till doms fullbordan, ej annat hemvist att tillgå; då förhålles dermed, som i 5 Kap. 8 samma Balk stadgadt är. Vill den som vunnit, ej lyfta det som utgilvit är,! eller kan han ej borgen sätta; kungöres det straxt Konungens Befallningshafvande eller domaren; och vederdelomannen tage det åter, och sätte han borgen i stället. Om pröfning af borgen sägs i 26 Kap. 8 : äge och Konungen att borgen godkänna, när så erfordras. I UTSÖKNINGSBALKEN. i 5 Kapitlet. I 3 S.!) Denna skulle hafva följande lydelse:: Hafver någon vunnit kos Underrätt, och varder deremot vädjadt: njute ändå wutmälning. och