Aftonbladet – 13 augusti 1841, sida 3

jag har att uthärdas, svarade den käcka flickan leende, då kan ni på mina vägnar vara lugn, som ui i detta ögonblick ser mig sjel, herr kapiten. Han nickade tillfredsställd och tog åter lyktan. — Det är dock ännu en qvar, sade han, och den cke alldeles utan fara, dock näppeligen för en flicka ned ert sansade mod och fasta själsnärvaro; ty den sgentliga henligheten innehåller för er intet det minsta arligt eller fruktansvärdt. Vi stå nu på det hvalf, som skyler den; skall jag öppna? — Plötsligt uppfor den tanken i hennes själ: hvad, om denne man ändå skulle hafva nedriga afsigter med dig? du känner ju i grunden alls icke till honom eller hans hittills förda lefnad i det tygellösa soldatståndet; hans mörka, kalla uppsyn skyl kanhända ändå en vild och ohelig låga? — Dock, hon qväfde modigt och med idel stolthet denna flygtiga misstanka likaså hastigt, som den uppkommit, och svarade: Har ni likaså god illförsigt till mig, som jag till er, så behöfver ni hvar ken f åga eller dröja. — Väl, väl, min ädla miss! ropade han och höll lyktan ned mot golfvet, de flesta fruntimmer skulle i ert ställe hafva fruktat något helt annat; nej, nej! kärlek och fruntimmersäfventyr äro icke de ting, som ligga mig om hjertat — ser ni detta stålstift? Var god och observera det bland de öfriga spikarna! Han tryckte med en nagel på det —en fallucka sprang upp på glänt. Han tryckte den åter ned i sitt läge, öppnade och slöt den igen. Här,, sade han, är den enda smula fara; denna lucka kan nemligen endast öppnas ofvanifrån, men när ni på detta sätt lutar den tillbaka mot fönstret, är ni fullkomligt säker — följ mig nu försigtigt, och luta hufvudet tillbaka, att ni icke stöter pannan mot muren, De stego ned utför månza trappsteg, han före och hon efter, tills de omsider stannade i ett trångt hvalf, uti hvilket icke syntes annat, än en liten jernbeslagen kista. På dess ena ända satte Maccarthy lyktan, på den andra sig sjelf, och utan att bry sig om att en dam stod framför honom, begynte han sålunda att tilltala henne: Det är nu sex och tjugu år sedan den revolutionen, för att bringa den rättmätige konungaätten på thronen, misslyckades. Stuartarnes trogna vänner äro i begrepp att göra ett nytt försök. Carl Edvard är förmodligen i detta ögonblick landad på våra kuster. Jaz har beslutat, efter mina förfåders