Aftonbladet – 13 augusti 1841, sida 3

ty det är kallt. Hon hemtade den, och insvept i densamma trädde hon med fasta steg fram för kavitenen, som stod med sänkt blick och sammanlagda armar, midt i salen, Han hade imedlertid hängt en kappa öfver sig, och höll en tänd lykta i den ena handen; en nyckelknippa i den andra. Med en lätt oening gick han förbi henne ut ur salen, hon följde efter. De vandrade raskt genom korridoren. Midt i jensamma, och midt för flygeldörrarne till vestibulen, som förde in till kapellet, stannade Moccarthy, öppnade, läste igen efter sig och Maria, gick vidare och appläste den egentliga kyrkdörren, som med ett genljudande gnissel vände sig på sina gamla förrostade hakar Det var omkring midnattstiden, klart månsken, en stilla högtidlig stund. Den bleka månglansen, i förening med lampans gula sken, frambragte en magisk belysning i den tomma, sällan besökta tempelsalen!; epitafierna syntes dansa upp och ned på väggarna; scener af uppståndelsen, domen, himmel och helfvete fingo ett flygtigt, men förskräckande lif och halkade i våldsam rörelse förbi de begge nattvandrarnes förstulna blickar. — Kyrkan var genom: vandrad och igensluten efter dem; de befunno sig : den östra obebodda flygeln. En lång sträcka af rum höga, ödsliga, mörka, tillryggalades med samma skyndsamhet; det sista förde till en vindeltrappa, vid hvars ända var en trång dörr ut till den torra. med rör, nässlor och tistlar bevuxna grafven. På andra sidan denna stego de åter upp för en vindeltrappa, och, sedan Maccarthy här hade öppnat er dörr, befunzo de sig i ew sexkantigt börnrum islot tets sydostliga torn. Maccarthy satte lyktan i ett af de fyra smala båg fönstren, vände sig om till sin ledsagarinna och sade Hvad tycker pi om denna spatsertur? Vågar nipå samma tid af natten företaga den ensam, utan at! förskräckas: af vindens hvinande i de söndriga fönstren, eller ugglornas hväsande, som liknar en sof. vande men. iskas andedrag, eller flädermusens flyg omkring cr lykta och dess stötar emot er sjelf: Kan ni utan hjertklappning se er egen gigantisk: skugga sväfvande såsom en kämpes ande omkring väggarna; höra genljudet af edra steg och andedräg från den motsatta ändan af kyrkan och de tomm: rummen ? — År det endast en sådan förskräckelst