Aftonbladet – 13 augusti 1841, sida 3

HÖGSTA DOMSTOLENS UTLÅTANDEN UTI DE VID FÖRRA RIKSDAGEN FÖRESLAGNA FÖRÄNDRINGAR I ALLMÄNNA LAGEN Rikets Ständers skrifvelse angående närmare lag. bestämmelse huru förfaras bör, då, vid lagfart af köp om fast egendom, säjarens åt komsthandlingar, såsom förlorade, ej kunnsz för domstolen uppvisas. Med fästad uppmärksamhet på olägenheterne deraf, att stadgande i ofvanomförmälde hänseende saknades hade Rikets Ständer väl funnit föreskriften i Kongl förklaringen den 44 M2j 1805, att, när lagfart sökes de handlingar, som styrka förra egarens åtkomst böra uppvisas samt innehållet deraf i lagfartsprotokollet intecknas, innefattande ett säkerhetsmått, som ansetts nödigt till förekommande deraf, att uppbuc uppå olaga åtkomst må meddelas; men att, om vig. ten af det ändamål, lagstiftaren sålunda velat befordra, ej borde misskännas, den omständighet e heller torde få förbises, att, då, såsom det under. stundom inträffade, egarderätts-handlingar, genom vanvård, försummelse eller olyckshändelse förkommit och köparen vid detta förhållande, emot omförmälde ovilkorliga stadgande, ej kunde å köpet erhålla lagfart, stora olägenheter måste för honom uppstå, hvar: ibland äfven finge räknas, att han ej kunde pant sätta egendomen eller blifva betryggad emot börds anspråk, förrän den i omförmälde Kgl. förklaring ut: satta häld emellankommit. Då någon utväg derfört syntes böra köpare af fast egendom beredas, att o aktadt säljarens åtkomsthandlingar saknades, kunne å köpet undfå lagart, destoheldre som, i händels sedermera det klander anfördes, att jord blifvit rätte: egare afhänd utan dennes öppna bref och ful!:mak dertill, domaren, jemlikt 40 kap. 4 Jordabalker och Kgl. Förkl. den 47 Dec. 1818, icke vore af upp bud och fasta hindrad att sådan talan efter lag oct förekommande omständigheter pröfva. På dessa skäl och enär Rikets Ständer funnit, att, i berörde afse ende, den tillförene af domstolarne brukate, ehuru ej af lagen godkände åtgärd lämpligen skulle kunnz föreskrifvas, att domaren ägde genom offentlig stäm. ning göra köpet allmänt kunnigt och förelägga er hvar, som hade något att emot sökt lagfart erinra att sin talan inom viss tid instämma vid påföljd, at lagfart eljest bevi.jades, hade Rizets Ständer, för deras del beslutat, att slutet af Kgl. örklaringen den 14 Maj 1805, som lyder sålunda: att, enär lagfart hädanefter sökes, de handlingar, som styrka förra egarens åtkomst, ovilkorligen böra uppvisas samt innehållet deraf kortligen i lagfartsprotokollet antecknas, må erhålla följande lydelse: att, enär lagfart sökes, de handlingar, som styrka förra egarens åtkomst, böra uppvisas samt innehållet deraf i lagfartsprotokollet antecknas. Kunna icke sådana hand: lingar företes, då må domaren, genom anslag å Rättens dörr samt kungörelse, som skall från predikstolarne i länets kyrkor uppläsas och i allmänna tidningarne tre gånger införa., förelägga den eller dem, hvilka hafva något att emot den sökta lagfarten erinra, att, inom natt och år, genom stämning till vederbörlig domstol, göra sin talan gällande, vidc äfventyr, att lagfarten eljest beviljas. Högsta Domstolens fleste ledamöter, Justitieråder Stråle, Bredberg, Nybleus, och Friherre Stael vor Hostein anförde: att de handlin-ar, som utgöra be. vis för åtkomst till fast egendom, böra efter lag oct författningar, finnas vid domstolarne förvarade oct tillgänglige, hvarje handling vanligen på flere ställer i hufvudskrift eller lagligen bestyrkte afskrifter. Sålunda skola köp, skifte och gåfva skriftligen sk samt . lagföljas å den ort, der hvardera fastigheter är belägen; ägande häradets eller stadens :dombok vitsord, om jordabref förderfvas eller förloras: bo uppteckningar skola jemväl skriftligen upprättas oct till domaren ingifvas: arfskiften skola ske på like sätt, som om egendomens uppteckning sagdt är: te stamenten måste hos domaren bevakas; och af Un derRätternes protokoller och demböcker skola reno verade exemplar till vederbörande ÖfverRätter in sändas, för att äfven der vara att tillgå. Der, hvars åtkomsthandlingar gått förlorade, bord således kunna från det ena eller andra arkivet kom plettera hvad som fattas. Försigtigheten bjuder för öfrigt, att köpare ick betala köpeskilling förrän han af fångesmannen emot