Aftonbladet – 11 augusti 1841, sida 2

(Insändt.) Några betraktelser öfver Hr Kyrkoherden Årres sätt att förvalta pastoral-vården på Waxholm. I Aftonbladet för den 24 sistlidne Juli finnes infördt ett sällsamt exempel af den mest omenskliga behandling mot ett fosterbarn,. — Med djup rörelse läste Insändaren denna rysliga berättelse, och framställde dervid denna fråga till sig sjelf: Fanns då i församlingen ingen prest, som ville försvara denna olycklige, hvilken i den dubbla egenskapen af värnlöst!barn och fattigbjom, egde rätt till presterskapets serskilda vård och beskydd? — ÄAndtligen förekom dock, vid berättelsens slut, ett af Hr Kyrkoherden Arre afgifvet betyg, hvari man väntade sig få läsa, att Kyrkoherden varit okunnig om gossens missbandling eller fått underrättelse derom under sednare tid, gifvit den barbariska fosterfadren nödiga varningar och varit betänkt på att skaffa barnet ett bättre ställe. Men se, Hr Kyrkoherden framträder med en attest, som i sanning icke röjer någon blötsinthet, hvad barn angår. Ty, sedan artilleristen Hellgren genom vittnens intyg och egen bekännelse är förvunnen, att både nykter och drucken hafva grufligen misshandiat sin 9 åriga fosterson Flottman; att stundom hafva uppryckt hans hår med rötterna; att hafva tvungit honom bära en tistelstång i upprätt ställning, till dess blodet var nära att spritta ur hans fingrar; att en gång hafva ämnat vrida halsen af gossen, om icke detta företag händelsevis blifvit hämmadt; att under den stränga kölden i sistlidne Februari hafva drifvit gossen ut på vedbacken utan skodon, för att klyfva sönder ett tjockt brädstycke, och då han ej förmådde det, rusat på honom i yttersta raseri, kastat honom med hufvudet ned och fötterna upp i vädret i en stor snödrifva, skottat snö öfver honom och ställt sig derpå, under hotelser, att med en upplyftad yxa klyfva hans hufvud, om han gjorde minsta åtbörd att befria sig från den ögonskenliga lifsfaran, som äfven denna gång afböjdes genom lyckligtvis tillkommen hjelp; att vid flera tillfällen hafva så slagit gossen, att hans rygg öfverallt funnits randad med gult och rödt, alldeles som skulle han slitit spö; att sedan Hellgrens hustru gifvit gossen en dugtig risbastu, af misstanka att han förtärt en half skål välling, ytterligare af samma anledning hafva tvungit honom att dricka så mycket vatten, att han korrt derefter afled; att således på mångfaldiga sätt hafva marterat sitt fosterbarn till döds, såsom Aftorbladet vidare förmäler; — så framträder Hr Kyrkoherden Årre och betygar, att gossen blifvit med tillbörlig omsorg uppfostrad, så att Hr Kyrkoherden Årre till och med anser sig befogad, att offentligen loforda Hellgren för hans berömliga omvårdnad om den faderoch moderlöse gossen). I attesten tillägges uttryckligen: äfven i religiöst afseende — på det en hvar må se, att Hr Kyrkoherden anser Hellgren jemväl i allt öfrigt hafva berömligen fullgjort en fosterfaders pligter. Likväl stödjes detta generela vitsord endast derpå, att Hellgren lärt gossen hela lilla och 4 hufvudstycken af stora katechesen, inom ettår. Häraf kan dock i enlighet med Hellgrens öfriga förfarande, snarare slutas, att, så framt gossen icke ägde utomordentliga fattningsgåfvor, undervisningen påskyndats genom hård aga, under våldsam och skadlig själsansträngning å gossens sida, och att Hellgren förlustat sig med att pina gossen, äfven på detta sätt. Åtminstone bevisar icke den katechetiska undervisningen, ehuru nödvändig den ock är, någon faderlig vård. Ser det icke ut som om Hr ÅArre trodde, att kateches och kristendom äro sak samma och att man får slå armar och ben af sitt fosterbarn, ja till och med taga lifvet af det, blott man tillika trugar i det katechesen? Det vore en besynnerlig kasus om en domstol förekallade Hr pastor Årre och tillsporde honom: Kan Hr Årre, om så påfordras, med sin salighetsed fästa det vittnesbörd ban afgifvit, att Hellgren med tillbörlig omsorg uppfostrat gossen oeh EERO ANANAS NE I ARMEN LR ESO BROR ER