Aftonbladet – 11 augusti 1841, sida 2

att det var de svarta ögonen hos hans vackra dotter. Då jag gick hemifrån, var vädret torrt och vackert, hvilket lockade mig att taga en promenad. Jag lemnade derföre min droska hemma, emedan jag i värsta fall räknade på någon lägenhet med kejsarens equipage). Gud vare lof! anmärkte Alexei Petrowitsch, det var väl för dina arma hästar, som du annars så flitigt begagnar. Parmilui! (förbarma dig!) de bestarne skulle rifva ned stallet, om jag icke motionerade dem. Min Wanka) hade profiterat af tillfället och var litet smord, samt derigenom urståndsatt att under min frånvaro gifva akt på det inträffade ovädret, hvilket annars ganska säkert hade föranmlåtit honom att uppsöka mig hos alla mina bekanta, ty karlen har verkligen nästan menniskoförstånd då han är nykter. Förgäfves ropade jag derföre, då jag kom ut ifrån Wasil Wasilitsch, på min droska, och måste beqväma mig att lega en iswotschik. Gatorna, hvilka för några timmar sedan voro torra, nästan dammiga, lågo nu betäckta med en hands djup våt snö, hvarföre äfven iswotschiks-droskor redan voro utbytte mot slädar — i anseende till de dåliga stengatorne icke något dåligt byte! Jag steg upp i en sådan, svepte in mig i min kappa och lät föra mig genom gatorne, utan att gifva akt hvarken på väder eller snö, emedan mina tankar ännu voro fästade vid de skälmska ögonen. Bortom kyrkan Ismailoff, der gatornas upplysning börjar blifva ganska sparsam och husen stå långt skiljda från hvarandra, vände sig min iswotschik om och såg på mig en stund, samt frågade: Hvad är klockan nådig berre?a — ,Jag vet icke, svarade jag helt vresigt. Temligen raskt foro vi nu genom slagbommen vid Moskoff, till min i grannskapet deraf varande boning. ) Ett skämtsamt namn på jswotschiks-åkdon. ) Diminutivum af Iwan.