Aftonbladet – 11 augusti 1841, sida 2

tusen ohyggliga variationer föra hvad jag upplefvat eller rättare, öfverlefvat, framför min själ, så snar barometer och termometer göra nägra språng, hvil ket i härvarande klimat tyvärr icke är sällsynt Ännu har icke något medel deremot velat bjelpa hvad jag känner mest välgörande, är det flanell, jag beständigt bär på mig. Utom dessa fatala minnes betor efter denna händelse, erinras jag, sedan tvenn: vintrar, af mina egna ögen lifligt om densamma vit åsynen af en viss polisbetjent. Det förefaller mij nämligen, som om ban bure min schubbpels, de! jag på vissa märken ganska väl känner igen. Denn: pels, äfven som öfverrocken, hvilken jag hade pi mig denna fasansfulla afton, skola nämligen ick bafva återfunnits, då man drog mig och mördarer af min helsa ur vattnet. Alla hörde med spänd uppmärksamhet på denn: berättelse, och då den var slutad betygade de sit medlidande i de hjertligaste uttryck. Ja, ja! ropade husfadren, Petr. Petrowitsch man måste derföre tänka på att söka en bostad i en annan del al staden, för att icke i hvad väder som helst behöfva passera floden. Blott sällan, hvilket måste räknas för en lycka i olyckan, gifver väl Newan sitt offer tillbaka, och sjelfva Iswotschiarne ) skola, såsom det berättas, icke vara att tro., Straxt inföll en ung, liflig man, vid namn Steohan Alexandrowitsch: Derom finns mycket att erätta, och jag sjelf skulle af egen erfarenhet kunna anföra ett exempel på osäkerheten hos iswotschikar. Ack! berätta, berätta! bad Iwanowna, vår ma.uschka. Gerna, Ann Iwan! svarade han och började: Hin vete; någonting qvarhöll mig hos Wasil Wasilitsch Papoff ända tills klockan 2 på morgonen — jag tror slutligen sjelf, såsom andra påstå. ) Hyrkuskar i Ryssland.