Aftonbladet – 10 augusti 1841, sida 2

tid eller penningevärde, ej eller kronans rätt till fgifter eller nödiga kontroller på något vis eftersatt. — Utan denna egenskap hos en distriktschef örfelas hela ändamålet med hans embetsmannaskap, ty de underordnade tjenstemännen skola annars snart förlora aktning för honom och möjligen en del derizenom blifva mindre noggranneisin tjensteutöfning; de trafikerande åter skola förlora genom en inkonseqvent hållning i författningars tillämpning och efterlefnad, och kronan skall förlora genom embetets fallande i anseende och åsyftad betydenhet. — Härigenom skulle äfven det allmänna förlora, emedan ett hjul i statsmachinen icke allenast ej fullgjorde sin funktion, utan äfven störde samverkningen af de andre. — Att Hr Öfverste V. ej innehar någon af de ofvan anförde egenskaper, det torde han icke ens sjelf kunna bestrida. För öfrigt vet hvar och en, som något närmare känner Hr Öfversten, att hans åsigter och omdömen om saker i allmänhet icke förråda den upplysning, tidehvarfvet fordrar; ty hur kan den sägas ega upplysning och vara en tidens man, som är en afgjord hatare af ljus och frihet? och af en så qvalificerad person skulle man likväl kunna vänta sig vigtiga upplysningar och framställningar i så invecklade förhållande, som de, hvilka ofta inom tullverket förekomma?! Nej, den tiden är förbi, då äfven rättskaffens medborgare trodde, att embetena genast bildade embetsmännen, det är tvertom desse, som skola gifva värde och anseende åt den post, de i statens tjenst bekläda: derförutan vore det bättre, att embeten aldrig voro till, ty de prerogativer ett sådant medför, skulle då åtminstone aldrig kunna missbrukas. Att Handelstidningen sålunda medverkat till en skadlig sak för det allmänna och för detta samhälle enskildt, i fall Öfverste V. skulle en vacker dag blifva ordinarie distriktschef, är nu så mycket mera påtagligt, då vi sett, hvilken angenäm sjäsaföda den ogillade uppsatsen om Öfverste V:s utnö .nande till t. f. distriktschef blifvit för Statstidningen och Svenska Biet.n