Aftonbladet – 10 augusti 1841, sida 2

ga stammar, sedan skjutgevär och krut blifvit fö dem ett behof, men deras årliga jagtbyte knapt ä tillräckligt, för attnästa år förse dem med ny am munition, hvaremot deras elände och Amerikanen förakt för dem dagligen tilltager, men hoppet at efter hand civilisera dem och inörlifva dem mer den Amerikanska familjen med hvarje dag afläg nas och äfven hos deras upprigtigaste vänne slutligen helt och hållet försvinner. Frågan om Indianernes civilisation är rent a en penningefråga, hvilket af ett folk, sådant son Amerikanerne, naturligtvis alltid besvaras nega tivt. Vore rödskinnens civilisation mindre kost sam än deras fördrifvande och utrotande, så ha de man längesedan förelagt regeringen en plar härtill. Alla de försök som hittills gjorts a pelsoch smyghandlare, krämere och dylika (hvartill man äfven får till en stor del räkn: vissa missionärer af spekulation) kunna ej anse bevisande hvarken för Indianerne eller mestizer na. Hvad de sistnämnda angår, så har jag sjel kännt handtverkare, affärsmän och till och met advokater, som hade Indianskt blod i sina å dror, och det är bekant, att de förnämsta fa milier i Virginien hafva Indianska stammödrar hvaröfver de icke äro litet stolta, isynnerhet nä dessa stammödrar voro prinsessor. För öfrig har, såsom historien lärer oss, ett barbarisk folks civilisation endast då fullkomligt lyckats när det kommit i beröring med en bildad, mer svagare menniskostam, såsom händelsen var med Germanerna vid Romerska rikets förfall, emedar den fysiskt starkare blott behöfver antaga så myc ket af den svagare, som han på en gång kar uppfatta, utan att förneka sin egen natur, och det synes derföre som om denna gradvisa lång samma förfining vore den enda som lämpar sig för menniskoslägtets utveckling, ja, till och mer är nyttigast för båda stammarna, äfven om der ena är den segrande och den andra den underkufvade.