Aftonbladet – 10 augusti 1841, sida 2

klarare dager i sinom tid. — Med harm ochj afsky hafva vi sett de oupphörliga bemödanden vissa publicister, så väl inom som utom detta län, gjort sig, för att missleda opinionen; men vi kunna försäkra, att dessa orena afsigter, hos oss verkat alldeles motsatsen emot hvad de voro ämnade att verka. Vi skänka hela vårt förakt åt alla sådana som låna sig till verktyg. för lögnen och smädelsen, skulle än deras nidvisor smaka många honungssöta. Sanningens och ljusets fiender skola slutligen duka under för rättvisans, upplysningens, redlighetens och mensklighetens vapen. En mäktig ande går genom tiden och dess röst låter höra sig bland folken! Måtte vi alle gifva akt derpå! Den vill icke söndring, icke partistrider, utan samdrägt och förbättringar, den vill, med ett ord, hafva samhällsfördraget upprättadt i en sann kristlig anda, der alla medlemmar ske lika rätt och ingen har förmåner på andras bekostnad. Men huru skall dessa stora alsigter vinnas uti ett samhälle, så länge dess grundlagar sjelfva afsöndra folket i partier? Det synes oss derföre vara i första rummet nödvändigt, att förändra sjelfva grunden, i hvilken dessa partier, och med dem tvedrägten, har sin rot, och detta är hvad de Sanna vännerna af Konung och Fädernesland under sistförflutne Riksdag, genom det beredda förslaget till en förändrad Nationalrepresentation sökt åvägabringa. Mäktiga motståndskrafter hafva väl upprest sig häremot, som både hemligen och uppenbarligen sökt tillintetgöra Fosterlandsvännernas bemödanden, och inga medel, de måtte hafva varit af hvad beskaffenhet som helst, hafva blifvit sparda för vinnandet af detta ändamål. Men likväl synes det oss som en högre makt ledt den goda saken till framgång och seger. Olycklig vore den stund, då våra förhoppningar på ett bättre samhällsskick, medelst antagandet af det hvilande Förslaget till Nationalrepresentationen, skulle tillintetgöras! De vådor sådant säkerligen skulle framkalla, kunna vi ännu ej fullkomligt inse; men vi frukta att de skulle blifva af så oberäknelig vidd, att vi önska det måtte den Högste från dem oss nådeligen bevara! — Ett folk, som nitälskar för sin Konungs och sitt Fosterlands sanna förkofran och styrka, bör äfven, på den af dess lagar utstakade vägen, söka förändra de samhällsgrunder, som icke längre passa för sin tid, utan fastmera i sig innebära frö till statens upplösning. Piuraliteten inom Bondeståndet, vid nu tillända lupna Riksdag, samt en stark och allvarsam minoritet inom de andra Riksstånden, hafva sökt tillvägabringa detta resultat; fördenskull är nationen skyldig dessa sina ombud tacksamhet och ära. Det är i denna afsigt som den här församlade menigheten vill uttrycka sin erkänsla, ej mindre för de många vältänkande ombuden i allmänhet, som på ett värdigt sätt framburit nationens önskningar, och derigenom gagnat Konung och Fädernesland, än äfven och isynnerhet för den Representant, för norra delen af detta Dahls Land, som händelsevis nu bland oss såsom gäst befinner sig. Det är du, redlige broder Hans Jansson, som så billigt förtjent dina medborgares aktning; och vi hembära dig den af uppriktiga hjertan, ehuru, i vår enkla krets fattas både ord och förmåga, att kunna på ett värdigt sätt meddela den. Likväl förlåter du, att denna lilla menighet tager sig frihet att på sitt egna sätt, medelst dessa enfaldiga ord och en liten present, uttrycka sin förbindelse till dig. Mottag denna lilla pjes, icke såsom någon den ringaste vedergällning för dina osparda mödor (ty sådant har endast himmelen förvarat), utan som ett enkelt och uppriktigt uttryck af den välvilja och tacksamhet, som denna ort hyser för ditt rena och oförfalskade tänkeoch handlingssätt. Det är icke vår mening att härigenom ställa dig till oss i någon förbindelse; men icke desto mindre utbedje vi oss, att så hädanefter som hittills, i dig få påräkna ett stöd, en medverkan i samhällets vigtigaste angelägenheter, och således öka vår skuld och vår tacksamhet till dig, intilldess du blir försatt i en annan verkningskrets utom jordlifvets gränser, der endast Sanning och Rättvisa föra spiran, och inga strider i evighet mera behöfves. Efter talets slut öfverlemnades till Hans Jansson en väl arbetad ksffekanna af silfver, på hvilken var anbragt en så lydande inskription: TILL VÄNNEN AF KONUNG OCH FÄDERNESLAND, REPRESENTANTEN VID 4840 ÅRS RIKSDAS, HANS JANSSON. TACKSAMT FRÅN NORDAHLS OCH SUNDAHLS HÄRADERS INVÅNARE. Ofvanstående tal besvarades muntligen af Hans! TanccAn hvarvid ham damngta Lagtsnann 3. pf 6