Aftonbladet – 6 augusti 1841, sida 2

Ha nu för tiden i pensionerna .... Lyckligtvis är on endast sexton år, och då hon väl blir min hutru, skall jag nog uppfostra henne; ty om hon har sina fel, har hon också sina goda egenskaper: att börja med tvåbundratusen livres minst i ränta .... Gäspar.) Arftagerskornpa blifva ty värr nu allt mer och mer sällsynta. Pärerna i Frankrike taga bort lem allihop, och som man inte mer än en gång i sitt lif har lyckan i sin hand, bör man passa på illfället. Jag har också inte sparat mig besväret under ett helt år. (Tillsluter sina ögon. Inte för det att jag är någon rumlare eller slösare; jag har en ointresserad tillgifvenhet till penningen, jag ilskar den för sin egen skull, jag har svårt att göra mig af med den. Då man får tvåhundratusen livres ränta, måste man väl ändå lefva och visa sig. Begynner somna). Hvad de skola bli förvånade på Tortoni! jeg skall ge middag för dem en gång i veckan; jag skall köpa mig ett litet hötel på gatan Chantereine ; det är en god lokal; och den landåen Therigny vill göra sig af med... jag skall kö--pa den vid till..fäl. .le.. . (Sofver. Vagnen rullar vidare under det de begge älskande sofva vid hvarandras sida, Edmond vaknar endast vid postombytena i Chatelet, Panfou och Forsard, för att betala efter taxan. Postiljonerna knota). . . Mathilda (vaknar vid en dugtig ed af postiljonen). Hvad är det? ... hvad är det? Edmond. Ingenting min vän... sof ni, jag skall väcka er då det blir någonting märkligt, då vi komma till någon utmärkt skön utsigt. (afsides). Det är tid på nu att vi komma fram, jag är alldeles sönderskakad. Det är f-n så tråkigt att sitta så der en hel dag inläst i en rullande låda. Postiljon! huru långt bafva vi hunnit från Paris? Postiljonen. Tjagutvå eller tjugutre lieues. Edmond. Inte mer! Postiljoacn. Vi äro i Montereau inom mindre är en halftimma och från bergshöjden; får ni se huru solen går ner Det är grannt det, skall ni tro. Edmond. Det är bra, det är bra! kör endast på du, det är inte värdt att stanna för det. (Vagnen fortfar att rulla af.) . Mathi!da (drömmer). Min tant, min far! skolen j förlåta mig?