Aftonbladet – 31 juli 1841, sida 3

Dessa föreskrifter äro i sanning märkvärdiga, såsom läsaren skall fiuna af efterföljande sammandrag ar Kammarkollegii ofvannämnde utslag. : I första punkten af vägordningen föreskrifyer Konungens . Befallningshafvande, att väg skall vara kullrig sålunda, att midten deraf är å landsväg 42 och å häradsväg 6 tum högre än sidorna, till hvilka vägen skall jemnslutta; Kammearkollegium har anmärkt, att allmänna lagen, i 25 kap. 6 S B. B,, föreskrifver huru vägar skola grusas m. m., men icke bestämmer något visst förhållande mellan vägens höjd på midten och vid sidorne, ej heller gör någon skilnad i detta hänseende mellan landsoci häradsvägar; hvarföre Kammarkollegium alltså funnit Konungens Befallningshafvande hafva utsträckt föreskrifterna i denna punkt utöfver hvad lag för-j mår, samt ogillat och upphäft dem. I tredje punkten befaller Konungens Befallnings-å hafvande, att diken skola finnas allestädes der vä-l gen ligger lägre än marken, så ock i alla backar; att diken skola vara 4 aln djupa, hälla i bredd upptill 4!, och i bottnen , aln, samt att dikesanläggning, der den är nödvändig, ej må hindras af sten, eller berghäll, hvilka måste undanrödjas genom sprängning eller bränning: Kammarkollegium har deiemot ansctt, att 25 kap. 6 B. B. föreskrifver huru diken böra göras, och att efter-, lefnaden deraf i hvarje fall beror på serskild pröf-, ning; och då något allmänt åläggande utöfver hvad berörde innehåller, icke bordt i Konungens Befallningshafvandes kungörelse intlyta, har Kammarkollegium upphöäft äfven denna 3:dje punkt, i hvad den blifvit öfverklagad. I femte punkten förbjuder Konungens Befallningshafvande att uppföra gärdesgårdar och stenmurar närmare väg, än 3 alnar, och befaller, att, der hägnader finnas närmare och behöfva flyttas, detta bör ofördröjligen verkställas, samt jordegare, som vägrar, instämmas till Häradsrätt. Kammarkollegium har ändrat denna föreskrift derhän, att det i hvarje fall må bero på domarens pröfning hvad i detta hänscende må kunna vägskyldige åläggas. i Sjunde punkten stadgar, att tråbroar skola vara jemna, helst af sågadt tillde, och att, om med yxa skrädt virke nyttjas, öfverslagen skola beklädas med väl hopfogade tjocka plankor tvers öfver tilldet: Kammarkollegium har ogillat föreskriften om beklädningen med plankor, och hänvist till allmanna lagens stadgande. Kungörelsens elfte punkt, som lyder: Väghållare uppsöke sjelf ställe, der tjenligt vägfyllningsämne; finnes och gäller ingalunda den ursäkt, som vanligen hemtas från lång och obeqväm vägfyllnings-; transport, emedan landtmannen, som ofia får hemta; andra dugliga husbehof från aflägsnare orter, måste underkasta sig den lokala olägenheten, att hemta sitt behöfliga vägfyllningsämne, om än icke befintligt närmare än en mil ifrån vägstycket, hade äfven blifvit öfverklagad; men så hårdt det än måste, synas, :att väghållara skola forsla fyllningsgrus en; hel mil, har dock Kammarkollegium ej funnit skäl alt upphäfva eller ändra denna föreskrift. Det är visserligen ett högst bindande räsonnemang, att då! allmogen får hämta andra dugliga husbehof långt ifrån, så bör den ock långt ifrån bemta sitt vägfyllnadsämne, d. v. s., att emedan den har att kämpa med en svårighet, så bör den ock rättvisligen kämpa med två; men icke var det lagstiftarens mening, att vägfyllnadsämne skulle hemtas på en mils afstånd, då han föreskref att till landsväg må sand och ris tagas, ther thet närmast finnes; man tänkte icke då, att vägens dimensioner skulle utmätas med tumstock och att de hundratals lass vägfyllnadsämne, som efter en sådan mätning tilläfventyrs pröfvades erorderliga, skulle forslas en hel mil. I en adertonde punkt utsätter Konungens Befallningshafyande, med åberopande af träffad öfverenskommelse, tiden för vägarnes iståndsättande inom Norra Wedbo härad till den 4 Juni hvarje år; häröfver hade Expeditionssekreteraren Nathorst m. fl.,! tvänne gånger anfört besvär hos Konungens Befall-: ningshafvande, med anhållan att terminen, i anseende till de ökade skyldigheterne, måtte återföras vill den lagligen bestämda, eller den 4 Juli, men båda gångerne blifvit afviste på den grund, att de ej egt vederbörlig fullmakt; en tredje gång fingo de af Konungens Befallningshafvande det besked, att de egde för sine enskilde delar vända sig till Häiradsrätten, och då de slutligen efterkommo detta fingo de af Häradsrätten det besked, att som jemlikt Kgl. Br. d. 20 Juli 1848, Konungens Befall-. ningshafvande egde höra häradsboerne, angående förändring af förut stadgad tid för vägarnes istånd-; sättande, så tillkom det ej Häradsrätten att med. ärendet toga befattning. Uppå besvären öfver Konungens Befallningshafvandes beteenden i denna! sak, har Kammarkollegium förklarat, att Konungensi Befallningshafvande bör anstalta om häradsboernes hörande öfver den sökta förändringen. j Uti tjugondefemte punkten förekommer bland annat, att snöplogning å väg skall, under yrtvädser genast verkställas, och, då vädret gör det behöfligt,! förnyas, så att resande äfven under yrvädret kunna: framkomma; denna föreskrift, som öfverallt, der en; dylik kommit i fråga, ansetts orimlig, har dock af Kammarkollegium blifvit godkänd, på grund af kungörelsen den 43 Sept. 1790; deri står deck ej, att snöplogningen skall verkställas under yrvädret. i Tjugondesjunde punkten öfverträffar dock, om möjligt, alla de öfriga: den påbjuder, att då slädföret! går bort och vagnsdon anläggas samt de brantaste, backarne blifva hala, så att man ej utan högsta fara kan i dem färdas, skall isen i dylika branter; tttrme—ERRRTRRERERREREEERER ERE EEE RR t vagnen rullade ur ur sigte. under det generalen ro :