vagnen rullade ur ur sigte, under det genmeralen ro ; pade: vänta, vänta! Nå har man sett en sådan toka! resa utan att säga oss farväl! — I sanning, min herre, sade han till mig, Ri som söker ämne för en komedi, der har ni ett! — Snarare till en dram, tänkte jag, i det jag betraktade! Henrik, som ur stånd att höra, se eller svara, ma-, ehinmässigt,) låt mig hjelpa sig opp i postvagnen vid generalens sida. Han tänkte icke ens på att tacka mig, att säga mig farväl. Stackars unge man,;j det blir hans död, tänkte jag för mig sjelf. (Slutet följer.)