Aftonbladet – 31 juli 1841, sida 3

aldrig får vara okunnig om, nemligen att det tillkommer parterne men icke den dömande myn: digheten att besvära sig öfver att dennes beslut blifvit ändradt? Jo den honnetta ambitionenp, alt icke, genom de ändringar vägordningen hos Kammarkollegium undergått, Konungens Befallningshafvandes anseende måtte inför länet nedsättas. Detta är alldeles enligt med den Ryska principen, att en öfverordnad aldrig må hafva orätt mot en underlydande. Dervid är väl, kan tänka, ingenting klarare, än pro primo att Konungens befallningshafvandes anseende icke lider något deraf att ban nu, liksom tillförne utfärdat kassabla författningar, och pro sekundo, att Jönköpings läns innevånare hellre böra lida hvad orätt scm helst, än att det stora anseendet hos en så ofelbar auktoritet, som Konungens Befallningshafvande, må i deras ögon nedsättas: men så vore ock å andra sidan någon inkonseqvens deruti, att Kammarkollegium, som är en öfverordnad auktoritet, skulle få orätt mot Konungens Befallningshafvande, som är en underordnad. Detta är en märkvärdig sida af det mål vi här nedanför referera; men det har afven ett par andra. Det röjer — visst icke för första gången — den åsigt hos administrationens fraktioner att den s. k. allmänna lagen forbinder blott de s. k. undersåtarne, men icke de administrativa myndigheterna; hvaraf i praxis följer att allmänna lagens stadgar af bemälde myndigheter efier godtfinnande förklaras och skärpas, samt således icke få tjena till en allmän regel, öfver hvars riktiga efterlefnad endast domaremakten eger att, i händelse af tvist, undersöka och afgöra. Sålunda upplyser detta mål, att Konungens Befallningshafvande icke finna sig vid att helt enkelt vaka öfver att allmänna lagens stadgar om vägbållning efterlefvas och att den försumlige ordentligt lagföres, utan att Konungens Befallningshafvande tvertom sjelfve utfärda lsgar för väghållning och sedan fordra att domstolarne derefter skola döma. Konungens Befallningshbafvande i Jönköping är visst icke den enda, som så gjort; andra hafva förut gjort på samma sält. Ännu en anledning till betraktelse har man i detta mål; man finner deraf, i fall man ej förr erfarit det, att vigbållningen är ett svårt onus, men att vissa Konungens Befallningshafvande ändå tycka att det väl tål en liten påökning; den som tar notis om de detaljer i vägoch brobyggnad, hvarmed Konungens Berallningsbafvande i Jönköpings län amplfierat lagens stadgande, skall säkert skatta sig lycklig om han är fri från väghållning. Från en fjerde synpunkt öppnar detta mål just en hygglig utsigt öfver enheten och skyndsamhet i vår administration; för mer än fem år sedan utfärdade Konungens Befallningshafvande i oftanämnde län en hop temligen fria förklaringar och supplementer till en allmän lag; i tre år funderade sedermera en högre auktoritet, Kammarkollegium innan det meddelade utslag och upphäfde de öfverklagade förklaringarne etc. ; i två år har Konungens Befallningsbafvande funnit för godt att icke bry sig om den högre auktoritetens föreläggande, och i snart fem år äro de väghållningsskyldige altså underkastade en godtycklig lagtolkning. Huru länge det dröja innan de återställas under allmänna lagens skydd är ånnu oberäkneligt, såsom man närmare kan inhemta af följande resumå: År 1836, den 20 Mars utfärdade Konungens Befallningshafvande i Jönköpings län en vägordning, eller kungörelse, angående väghållningen i länet, hvilken vägordning hufvudsakligen bestämde huru och på hvad tid väghållarne skulle bygga och hafva i ordning sina sommaroch vintervägar, samt broar. I Oktober månad samma år anförde åtskilliga socknar inom Norra Wedbo härad af nämnde län besvär öfver ifrågavarande vägordning i Kammarkollegium genom Hr Sekreteraren Narthorst. Dessa besvär lågo i Kammarkollegium tre år, eller intill den 40 Okteber 4839, då Kammarkollegium ändtligen utfärdade ett utslag, som upphäfde de flesta af de öfverklagade punkterne af vägordningen och ålade Konungens Befallningshafvande att låta årligen uppläsa samma utslag i alla länets kyrkor, på samma gång som sjelfva vägordningen upplästes. Men Konungens Befallningshafvande fann icke för godt att efterkomma Kammarkollegii föresk ift, utan bar tvertom fortfarande låtit uppläsa och till ovilkorlig efterlefnad anbefalla sin egen vägordning, samt under tiden sjelf uppträdt som part i målet och besvärat sig hos Kongl. Maj:t. . Med dessa besvär har, under de tvänre är, som ifrån Kammarkollegii utslag förflutit, anvancerat så vida, att Kammarkollegium den 28 Januari innevarande år afgifvit sitt utlåtande öfver Konungens Befallningshafvande s. k. besvär, och dermed hvyilar nu saken till Kongl. Maj:s afgörande, och väghålarne i Jönköpings län få imedlertid arbeta på sina vägar efter Konungens Befallningshafvandes, af en högre auktoritet kasserade, föreskrifter.