Aftonbladet – 31 juli 1841, sida 2

Castelnau, för resten bör qvarstanna i Paris, för att bevaka edra angelägenheter der. — Säg snarare för edra kapriser, min fru..... emedan den stackars Henrik misshagar er ... emedan ni icke kan tåla henom ... — Jag, min herre? — Man ser det nog! ni talar knappt vid honom, knappt ser på honom, och han måste äga mycket mod, om han efter ett sådant bemötande skall återkomma i vårt hus. — Ni anklagar mig orättvist, min herre. Min gemåls brorson skall alltid äga rätt till min aktning. — Det är rätt beskedligt!.... Jag ville se den, som felade deri ... för tusan! Och em någondera af er begge borde vara missbelåten med den andre, är det han ... han, min ende arfvinge, hvilken detta äktenskap beröfvar all förmögenhet. — Jag vill inte tro det! utropade Cecile med liflighet. — En del åtminstone ... Nå väl, långt ifrån att beklaga sig öfver sin tant, talar han aldrig anpatän godt om henne. Han är upptagen af omsorger för er och er mor; han skulle löpa kring hela Paris, endast för att göra er ett nöje; han skulle rida ihbjel sina hästar, endast för att skaffa er en operabiljett. — Det är sant, sade markisinnan, och vore det icke för din gemål, borde du vara mer förekommande mot Henrik. — Jag vet hvad jag bör, min mor, svarade Cecile med en kall och afgjord ton. — F-n regera! utropade generalen med vrede; man kan icke förstå sig på ett dylikt hufvud! Det gifves ögonblick, då hon är god som en engel, och andra, då hon icke vill ge med sig någon smula! ..Vid sjutton år! Det lofrar något, det! Jag vet icke, frå svärmor, hur ni uppfostrat henne, men det är icke sundt förnuft, allt det der. — Min herre, hon har läst mina arbeten? — Det var just det jag menade. — Ni glömmer er, general! — Ni har rätt ... jag glömmer att middagen väntar .... Förlåt, min herre, sade ban och vände sig till mig, förlät att jag gjort er till vittne af en sådan här familj-scen; jag hoppas att ni icke bedrar oss och gör någon komedi om oss. Han tog min arm och gaf mig plats vid sin sida och var under