Aftonbladet – 30 juli 1841, sida 2

-l anordningen och regleringen af spektakler och konserter, jemte uppsättningen af nya pjeser. Det hufI vudsakligaste, som tillhör Förste Direktören, hvars plats de skola fylla, är likväl teaterpersonaiens engagerande och entledigande, nya pjesers antagande, instruktioners, fullmakters, kontrakters och försvarsbetygs utfärdande, m. m., till hvilken af åä? tvenne Jdessa saker höra, finnes ej föreskrifvet, och häraf måste sålunda följa, antingen att under Förste Di-rektörens frånvaro eller embetets vakans, inga sujetter få antagas eller förafskedas, inga nja pjeser gifvas, 0. S. Y., eller också hvad som rörer penningar och materiel, tillhör den ekonomiske, och hvad som rörer estetiken, den sceniskes befattning. Nu vet likväl hvar och en, som vet någonting om tcaItern, alt en sådans ekonomi i mångfaldig: stycken jär detsamma, som dess estetik och så tvertoin, och latt skilja dessa saker åt, är ungefär detsamma, som , att anställa tvenne befälhafvare för en arme och Itvenne kaptener på ett fartyg. Vill t. ex. den ece.Jniske antaga en sujett, men den ekonomisk: vägrar denne de föreslagna löneförmånerna, vill den förre gifva en ny pjes, men den sednare ej anskaffa deIkorationer och kostymer, m. m., så afstannar teaTtern, äfven som i motsatt fall, om den eckonomiske vill medgifva lönen och uppköpa materiel, men den sceniske icke vill antaga sujetten eller icke gifva pjesen. Häraf följer, att den, som åtagit sig att styra teatern efter detta reglemente, deriger i känneligen ådagalägger, att han icke har nigot begrepp om hvad en teater vill säga, och att, om den goda viljan, det enkla menniskoförnuftet och sjelfva nödvändigheten icke varit mäktigare, än lagens bokstaf, skulle den Kongl. teatern längesedan ha:va varit fullkomligt redlös. Detta skall bli ännu tydligare genom fortsättningen af den öfversigt, vi bär vilja meddela. Reglementets 2:a säger, alt teaterns stat regleras för fem år, men anvisar ingenstädes medlen, till fyllande af dess behof, hvaremot den ålägger Direktionen, att icke, utan serskildt nådigt tillstånd, öfverskrida dess årliga aflöningsstater eller maximi loppet för hvarje stat, hvarjemte den fastsiilier det högsta lönebeloppet för en sujett till 4,809 Zir Bko för ordningens och fullständighetens skull, :siar reglementet icke om personalens vid de öfriga staterna aflöning eller ens sjelfva staternas totalbeiops! Som det nu likväl kan kända, att en behöflig su:ett icke erhålles för det bestämda högsta priset, eller att en tillfällig utgift kan vara af nöden, och att :saterns framgång för ögonblicket kan derpå bero, miste antingen dess fördel försummas eller Direktören besvära Kongl. Maj:t med förfrågningar, hvarå det måhända ej är möjligt, att så fort, som behöfves, erhålla svar. År det tänkbart, att en teater skall kunna väl förvaltas med sådana restriktioner för dess styrelse? Sångläraren har inseendet och ledningen af alla sångpartiers inlärande, inseende öfver kören och öfver de tvänne underlärarena. Men när hans befattning upphör, d. v. s. när repetitionerna aga sin början, inträder Kapellmästarens, hvilken äser befälet öfver repetitioner och representationer. Nu skulle det kunna så hända, att dessa båda herrar hyste olika estetiska åsigter och att Kapelimästårep icke faen sig belåten med sånglärarens inöfning af partierna, utan fordrade ett helt annat föredrogningssätt; huru skola de sjungande då förhålla 2? Det rimliga och förnuftiga vore likväl att Kopolimästaren vore chef för hvad som rörer sång och musik. Så är han äfven vid alla klokt organisera trar. Men vidare: Balettmästaren är hufvi dansen, dekoratören har befattning med nerna, machinisten med machineriet, kostym natören med kostymers uppgörande o. s. . Men hvem har befattning med talpjesers inöfvande, hvilket lil väl är en hufvudsak, kanske den förnämsta vid en theater? Derom nämner reglemente: ganska förståndigt icke ett ord. Skulle, måntro, it rättaste icke hafva varit, att ålägga den scenisse direktören, hvilken är den egenteliga, den på bvilken allt beror, att hafva tillsynen öfver både sing! kapellmästare, ballettmästare 0. s. V., hyaren nu, enligt reglementets tydliga ord, äro var och en inom sitt fack, oberoende herrar? Äfven häri måste, som hvar man finner, det sunda öruuftet supplera lagens brister. Skulle någon fråga: hvad rättighet som )!ifvit publiken förbehållen, denna publik, som lik: måste underhålla theatern och hvars estetiska bol regeringen åtagit sig att ensam åt henne uiporuonera ? så måste vi svara: rättigheten att betala, iv ct heter: aDirektionen bestämme, med hänsigt till theaterns fördel, de inträdesafgifter, hvilka skola vara gällande vid spektakler, konserter eller mackerader i Kongl. Theatern. Således blott amed bönsigt till heaterns fördel! Man skulle tycka, atv då regeingen i detta hänseende twillagt sig sjelf a!:2 möjlisa prerogativer, då hon ej förunnar hufv::i-tadens Iulmänhet att få se ett spektakel annat än o:r och vad hon vill bestå henne, skulle hon å!2 nstone ifvit henne någon säkerhet, att icke al : dyrt å betala denna lilla njutning. Men icke en gång n sådan konsideration har man iakttagit! Det är ndast fråga om theatern och dess fördel! Men om man icke gjort något afseende på nublien, hvad har man då gjort på litteratören 7.35 här: Jirektionen säges det, är skyldig att uppmuntra och