Aftonbladet – 30 juli 1841, sida 2

känt den unga, lekande, glada och naiva f.-kan för två år sedan?... Hvilket omdöme, hviiten takt, hvilket förstånd! Du måste hafva varit mycket olycklig, för att inom så kort tid hafva ioberitat så mycken erfarenhet, tänkte jag. Vi stodo vid-stranden af den klara, lugr2, genomskinliga sjön .... Se här ser ni en bild 2! cr egen själ ... sade jag. Hon såg på mig med döva melankoliska leende, och jag väntade att fören skulle framqvälla ur de sköna ögonen. — Fa, han är lugn — på ytan .. svarace Hon. — Och i djupet... fortfor jag, visande åt sjin. Jag fullbordade icke; men hon gissade min menisz, iy hon utropade hastigt: nej, min herre, nej, aldrig! — Hon höjde ögonen mot den högblå himlen ... Var det för att taga den till vittne eller anropa dess bisti: I detta ögenblick lät en skarp röst höra var hennes mor. Generalen frös; sjöns svilk kom honom illa. Vi måste gå; jag hade skat taga Ceciles arm, mun hon hade gilvi: sin man. Hennes mor återstod; det var ick ersättning för min förlust, tvertom; ty nu tala om litteraturen: hon höll på att förfe:ta roman, den hon ville läsa för mig, så fort den färdig ... för mig, som reste för mitt nja — Jag fruktar, min fru, att jag icke bi rälle att begagna mig af er godhet, ty jag :-ser till Pyreneerna . .. ij —iDet göra vi också! Man har ordinerat för generalen Bareges bad, hvilka skola Yara suvc;ina för slessyrer. — Jag trodde generaler skulle stanna i Mont vOr.... — Af en händelse här han under förbifarten velat örsöka denna bad-ort, som förlidet år bjelvte markalken Soult; men efter några bad, som icke gjorle honom något gagn, afstod han derifrån; och vi sa om några dagar till Pyrencerna. Jag hoppas vi å ert sällskap ? Jag bugade mig ödmjukt. — Hvar bor ni i Mont dOr? — På Hötel Chabaury, madame. . s — Samma hötel som vi; jag räknar då att få se r till middagen i dag, min herre. . Jag bugade mig ännu djupare. Jag var således eskamrat och vän af familjen. (Forts, följer.)