Aftonbladet – 29 juli 1841, sida 3

2URUV He LUlBa, VC DOINJaUt altCll SILL IvrUda jar gareoch nomadlif, högt upp i Siberien, från Chalka i sydost till Kirgissteppen i vester. Anförda af sina stamchefer, hvarje stam sökande att. underkufva den andra, krigade de beständigt. Redan i början af sjuttonde århundradet lingingo ett stort antal af dessa barbarhorder förbund med de gamla Mandschuerna, och under det adertonde underkufvades alla Mongolerne, utom några längst vesterut boende (en del af de östligaste Turkarne och de Himalayska högländernes invånare, hvilka bekände Buddhas rehgion), af Chinas beherrskare, och tvungos att följa dem i krig. Efter en fyrahundraårig förvirring rådde nu åter fred och säkerhet i Atlas och de himmelska bergens (Tian schan) dalar. Likså olikartade de länder, i hvilka lugn och ordning nu herrska, likså olikartad är den gyllene Gioros afkomlingars beväpnade makt: gamla och nya Mandschuer, Mongoler och Turkar, infödde och underkufvade. Då den store ättefadren (Tai-tsu) under sin tioåriga regering (1616—1626) förenade 65 stammar till ett folk, det Mandschuiska, gaf han det en krigisk inrättning; bildade det vapenföra manskapet i större och mindre kompanier, hvaröfver han satte anförare af högre och lägre rang. Med de åtta hufvudafdelningarne, hvilka åtskiljas genom fanornas olika färger, gult, hvitt, rödt och blått, med eller utan ränder i kanten (mit verbrämter oder nicht verbrämter Einfassung), hvarföre Mandschuerne ännu kallas de åtta fanornas folk, förenades de Chineser och Mongoler, hvilka frivilligt underkastade sig Mandschuerne; de utgöra under olika fanor serskilda afdelningar och hafva lika rättigheter med de andra. Dessa åtta regimenten äro, likasom fordom Strelitzerna i Ryssland och Janitscharerna i Turkiet, en ärftlig milis, till hvilkens underhåll militärkolonier äro anslagne; de bilda en, från det öfriga folket strängt afskiljd krigarekast, med ärftliga befälbafvare af olika rang, med egna lagar, domstolar och bildningsanstalter. Endast undantagsvis befordras dessa tungusiska Kschatrijas till borgerliga embeten, hvilka äro mera ansedda. Enligt de i sednare tider till Europa ankomna officiella berättelserna, utgör denna milis 266,000 man, hvaribland 5,590 äro högre och lägre offiIcerare. De äro fördelade på följande sätt: i Mandschuriet 40,666; i lilla Buchariet och omkringliggande provinser 15,140; i sjelfva China 59,143; vid betesplatserna 10,800; i Peking och trakten deromkring 4923,600; i slottet, såsom garde, 416,600. Dessa 46,600 man äro dock ej himmelens sons lifvakt, denna är mycket betydligare och belöper sig till 23,422 man infanteri och 5000 man kavalleri. Men man må icke Itro, att detta är de åtta fanornas hela styrka. Hvarje krigare i dessa regementen är, liksom fordomdags riddarne, åtföljd af 4 å ö väpnare och betjenter, så att hela styrkan uppgår till öfver en million; häribland är icke manskapet i den qvarblifna Tungus-clanen, Daurerne, Ssolonerne och Oruntscherne inberäknadt, hvilket åtminstone består af 40,000 och användes att bevaka gränserna. Hvarje Mandschu är dessutom, om han än icke tillhörer milisen, skyldig att, på sin furstes befallning, strida så inom, sem utom landet. Det regemente, som efter sin färg kallas den gröna fanan, består blott af Chineser och kompletteras dels genom värfning, dels genom en för oss obekant konskription. Det är ej tillåtet att låta lega för sig, och hvar och en, som genom stympning söker undandraga sig krigstjensten, straffas strängt. Regementet består, sjösoldaterne inberäknade, af 666,030 man och äro fördelade på följande sätt emellan de aderton kretsarne, i det egentliga China, hvilkas namn vi skola utsätta. Pe tsche li), residenskretsen i norr, ö9,536; Schan tong, öster om bergen, 20,174; Schan si, vester om bergen, 923,534; Ho nan, söder om floden, 43,839; Kiang su, flodens älsklighet, och Ngam hoei, beständiga förträfflighet, 358,872; Kiang si, vester om floden, 13,832; Fo hien, lyckliga anläggningen, 67,532; Tsche kiang, floden Tsehe, 39,030; Hu pe, norr om sjön, 22,739; Hu nan, söder om sjön, 35,580; Schen si, vestliga genomgången, 42,960; Kan su, den glädtiga vördnaden, 39,507; Sse tschuen, de fyra källorna eller floderna, . 33,099; Kuang tong, det stora landet i öster, 62,259; Kuang si, det stora landet i vester, 24,963; Jun nan, molnen i söder, 42,762; Kuei tscheou, det rika landet, 48,447; officerarnes antal är 8,883, underofficerarnes 8,582. Den, som med benämningen achinesiska riket, förstår ett helt, sådant, som t. ex. Frankrike, irrar sig mycket. China består, liksom Österrike, af en mängd olika länder och folk, till det yttre förenade under en gemensam herrskare, men i det inre bibehållande hvar och en sina vanor, seder och sin religion. aAlla menniskors bestämmelse här på jordenx, säger den upphöjde herrskaren Kang bi, är, att göra det goda och öfvergifva det onda. Att uppmana folken dertill, tillhör de vise. Hvarföre skulle man också icke låta menniskorna behålla sina meningar? Men de, som öfverlemna sig åt sina passioner, kunna icke höja sig så långt; de hafva bildat olika skolor, hvilka äro fiender mot hvarandra. Den tungusiske himmelssonen, som äfven är allal Mongolers Chakan, hade försigtigt nog, ordnat AK AÄfslillt da talola Alma så att iNgeNn Nnv