Aftonbladet – 28 juli 1841, sida 2

GENREMÅLNINGAR AF ONKEL ADAM. Vv. TROGEN INTILL DÖDEN! (Forts. från gårdagsbl.) Välkommen kusin Adamp), hörde jag en välbekant fruntimmersröst bakom mig, då jag några år derefter, fördjupad i embetstankar gick gatan rätt fram i Storkyrkobrinken; jag vände mig om, och kusin Clotilda stod der lifslefvan le framför mig, elegant klädd och med den fryntligaste min i verlden. Jag blef verkligen något förlägen, ty sammanträffandet var så oförmodadt och dessutom var hon ej ensam, ty en gentil ung man, som var militär — han hade nemligen moustacher, fastän svartklädd — följde min kusin. — Det der, sade Ciotilda skrattande, i det hon presenterade mig för den eleganta herrn, det der är min kusin, notarien Adam; är det inte så, min bäste? Notarien? Registratorn rättade jag. Register..... hur var det, min gode Adam? Registratorn; Registratorn, skrattade Clotilda, de der civila titlarne äro ganska komika; herr registratorn, till exempel, eller referendarien, eller hvad tycks om Curator ad litem, elier den lilla nätta titeln: herr tulldistriktschefsekreterare; det är i sanning ganska romantiska titlar. Jag undrar, min gode öfverste, fortfor hon vändande sig till sin granne, hvad mamsell Brehmer, eller fru Flygare, eller friherrinnan Knorring skulle kunna säga, om det fölle dem in alt Lill hufvudpersoner i någon af sina romaner låta en Curator ad litem träda fram och vara förlvifladt här i en notariuska; det skulle blifva löjligt, om både herr kurator ad litem och notarinskan slutade med ett romantiskt sjelfmord å quatre mains å revois. Herr kusin, sade hon till mig, nickade ett farväl och gick; vi bo i huset JE 10 Regeringsgatan. Jag fortsatte min väg, och ålskillige tankar flögo genom mitt hufvud, Det är en dum sak,