Aftonbladet – 28 juli 1841, sida 2

na emottogo då icke denna koncession aemedan dessa tvenne röster öfverensstämde med gammalt bruk,. Enahanda proposition har nu blifvit 1840 års Ständer förbehållen och torde nu vinna bifall. Den vigtigaste, vid närvarande rikslag åvägabragta, reform är imedlertid ministerens : eller Statsrådets förändrade organisation. Fordom! anns icke någon egentlig departementalförvalt-. ning; administrationen låg i händerna på kollesier, hvilkas presidenter ej voro ledamöter afl Statsrådet. Detta sistnämnda åter bestod af Statsråder, som öfver allmänna ärender endast hade en rådgifvande röst, och af Statssekreterare, som hade att afgifva berättelser om öfverläggningarna och kontrasignera besluten. Dessa fattades ensamt af Konungen, som dock endast kunde göra det i sittande Statsråd. Var fråga endast om konstitutionseller lagstridiga beslut, så borde alla närvarande statsråd protestera, Statssekreterarena vägra kontrasignationen och nedlägga sitt embete, emedan de i annat fall kunde till talas inför riksrätt. Till ändring i dessa föreskrifter, antogs nu af regeringen Ständernas vid förra riksdag framställda, och vid denna riksdag gillade, lag, hvarigenom man skulle närma sig till den, i de flesta Europeiska länder bestående, rena departemental-förvaltningen. I synnerhet skulle Justitieministern icke mer vara ledamot al Högsta Domstolen, Hofkanslers-embetet skulle indragas m. m. Sedan lönefrågan äfven var reglerad, följde konungens definitiva sanktion d. 16 Maj. Alla dessa förslag och förändringar angå likväl icke hufvudfrågan: valsystemets genomgripande reform och öfvergången till en ren representativ författning. I detta hänseende har regeringen alltid följt den politik, att icke vidtaga initiativen, utan först afbida de fyra Ståndens öfverensstömmelse, som icke är lätt att erhålla. Sedermera hade Konungen efter förra Riksdagens slut d. 27 Maj 1833 förklarat, att förbättringar behöfdes, och att han skulle ej sälta sig emot sådana, men det föreslagna måste ske efter de i Grundlagen föreskrifna reglorna, och icke efter den uppsvallande, men ögonblickliga entusiasmen.p Tillika förklarade han vid början af 4840 års Riksdag, att han skulle pröfva de af Riksstånden honom förelagda grundlagsändiings-förslag, med iakttagande af de former Grundlagen föreskrifva, för att utröna huru sådana förändringar skulle kunna verkställas. Redan i Juni månad år 41834 hade 353 böneskrifter om ändring i författningen, genom Grefve Anckarsvärd ingifvits från åtskilliga trakter, undertecknade af mer än 2000 medborgare. Alven gjordes då redan flera förslag för ändamålet af representanter, hvilka alla häftigt diskuterades, t. ex. om införande af allmän valrätt och valfrihet, öfver ett lika antal ledamöters förening af hvarje Stånd till en Kammare, hvilken inom sig skulle välja ett Öfverhus 0. s. v. KonstitutionsUtskottet förkastade likväl då förslagen om nationalrepresentationens förändring såsom obehöfliga och onyttiga och projekterade endast några oväsendtliga modifikationer. På 4840 års Riksdag deremot visade sig nämnde Utskott benäget för en total-reform, hufvudsakligen efter Norriges föredöme. Redan före Statsrådets nja organisatian hade Konungen gifvit efter för Folkets och Ständernas önskan, genom en partiell och sedermera fullkomlig förändring af styrelsepersonalen. Således inträdde Grefve Posse såsom Justitieminister i stället för den 82-årige Grefve Rosenblad, ihvarpå sedermera följde vidare utnämningar. Denna nya minister angreps dagligen af det gamla hofpartiets tidningar, emedan de ansågo den böjd för några, visserligen obetydliga, reformer, men hvilka skulle beröfva Konungen all makt. Isynnerhet utmärktes den af Minerva såsom den Engelska, ministeren, emedan man deri trodde sig igenkänna ett Engelskt ursprung och Anglikanska syftemål. Å andra sidan försvarades hon väl i början af oppositionsbladen, ehuru dei henne sågo icke början till ett nytt system, men åtminstone slutet på det gamla,; sedermera uppträdde likväl Aftonbladet och andra tidningar såsom dess motståndare, isynnerhet sedan på regeringens vallista till förstärkning af StatsUtskottet endast hof-, civiloch militär-embetsmän funnos uppförda. Då ru detta Utskott hade förkastat anslagen för gevärsfabrikation och vattenkommunikationer, förklarade Posse och Stjerneld (den sistnämnde seden år 4838 minister för utrikes ärenderna) att de sågo sig bedragne i sin väntan på Ständernas förtroende; de ingåfvo således sin afskedsansökning, hvilken äfven af Konungen antogs. Ett hemligt Utskott, som Konungen fordrade, besattes, med undantag af tvänne ledamöter, helt och hållet med afgjorde oppositionsmän. Man tror, att Konungens afsigt GENREMÅLNINGAR AF ONKEL ADAM.