Aftonbladet – 28 juli 1841, sida 2

clandrat Carl XIII och 4809 års män för det le uteslöto Gustaf IV Adolfs son från thron-l. öljden. I en not till ett annat fragment afl äarefve Skjöldebrands memoirer får man den oväntade och hittills för de fleste troligen obe-j, anta upplysningen, att dåvarande Kronprinsens noder, Drottning Fredrika, sjelf motarbetat arfsättens till thronen bibehållande för sin son.l: Jet heter nemligen i denna not, sedan det klanler blifvit omnämndt, som riktats emot Carl KI för hans tillgörande i afseende på succes-l: ionen: Äfven denna skugga kan efterverlden bort-l) aga. Om modersbjertat hos den så älskadel Drottningen, som aidrig funnit sig med Sverige, ! om nu såg sin man fängslad i samma slott, der adrens blod färgat hans hvilobädd, och som nu motsåg den älskade sonens liknande olycka, om hans öde skulle förenas med detta land, bedt med själens hela eld att de aldrig skulle arbeta för hans arfrätt eller val till tbronföljd, om hon t. 0. m. begärt och fått ridderliga löften derpå — skela de ändå klandras såsom oridderliga, då de voro laglydiga? Hertigen synes här med mera skäl lyssnat på Drottningens, än sin egen gemåls önskningar. Snart lyssnade derpå alla. Hvem finner ej nu deri en Försynens skickelse? Och de strängaste tänkare ha tillerkänt föräldrar något prophetiskt i anseende till sina barn. Hvarigenom skulle ock den Allsmägtiges försyn nu hellre uttalat sig, än genom det ädla modershjertats ingifvelser ?) Hvad man förut haft anledning förmoda, att en och annan af de högre embetsmännen, som omgåfvo Gustaf IV Adolf och genom tacksamhet och tillgifvenhet för Gustaf III kände sig fästade vid hans ätt, haft den planen, att förmå Gustaf Adoif till abdikation, för att derigenom rädda thronen åt hans son, tyckes vinna bekrältelse genom hvad som berättas i Grefvinnan Armfelts lefnadstekning. Der omtalas ett hemligt möte emellan hennes man, general Armfelt, Excellensen Grefve af Ugglas och dåvarande Statssekreteraren Lagerbring. Tidens angelägenheter och den hotande utvecklingen — heter det — föranledde ett möte emellan Statsrådet Friherre Lagerbring, Grefve Ugglas m. fl. samt General Armfelt i Febr. månad 4809 på halfva vägen mellan Stockholm och dennes sistnämndes boningsort Nynäs. Hans maka, som kände afsigten med resan, tillbragte timmarne under tusen qval, då han dröjde vida utöfver hvad han dertill beräknat. Siutligen återkom han kl. 42 om natten, sönderslagen i hufvudet och blodig öfver ansigte och kläder. Naturligtvis väcktes tanken hos henne på nya olyckor och, emedan resan skulle hållas hemlig, vågade hon icke tillkalla något biträde, utan måste ensam sköta och förbinda honom, innan hon under sin förskräckelse hann erfara förhållandet. De förehbafda öfverläggningarne voro af högsta vigt och fordrade tystnad. Derföre hade Excellensen Armfelt begifvit sig ut allena. På återresan hade han i mörkret kört omkull mot ett träd och dervid sårat sig. ) Ehuru det, såsom i noten af Hr W. anmärkes, kan synas, som om planerna i Februari 1809, att göra hvad som sedermera verkställdes i Mars, satt Ugglas och Lagerbring i verksamhet, så torde man dock ej misstaga sig om man anser tankarne på abdikation hos dem (åtminstone hos Lagerbring) gå ännu några månader längre tillbaka, då sakerna ej ännu hunnit till den ytterlighet, hvartill de sedermera kommo. Då Fältmarskalken Friherre Toll för sista gången såg Gustaf IV Adolf på Haga, en dagi medlet af December 4808, och från denna entrevue direkt steg i resvagnen för att återvända till Skåne, der han kommenderade armåen, hade han i en skriftlig memoire till Konungen utvecklat sina tankar om ställningen, och rådt honom alt abdikera, för att rädda thronen åt sin son. Denna memoire lästes — och kastades på den ) Denna uppgift, som synes dikterad af Grefvinnan A. sjelf, bekräftar hvad som här ofvan och i Biogr Lex. artiklen Lagerbring, Carl, anförts både om Lagerbrings koalition med revolutionsmännen för att rädda dynastien med uppoffring af Kungen och huru Februari-kombinationen betingade Marskombinationen. Utom den förra hade säkert beati possidentes ej fått eld på sig och blifvit så rörI Jige. Alt desse gamle ärlige embetsmännen togo undervisning hos den durchdrifne revolutionsmaI karen Armfelt, då de funno nödvändigheten af ett dylikt försök, var alldeles i sin ordning. Man dröjde dock i det längsta — dröjde tills handI slaget mellan Carl August och Adlersparre var ; slaget och således — deras plan blifvit ogörlig och de således helt onyttigt för den plan, de ansågo för fosterlandsnyttig, satt en fläck på sin trohet. Försynen ville oss der bättre, än de. Sig sjelfve kunde de dock derigenom rädda. (Not i arkivet.) ——— RER rr ee——— ms I bVi halva left åtskiljda nu i ett helt år, men Il sam AE KAJ. ooo