Aftonbladet – 28 juli 1841, sida 2

mitt herrskap att reflektera, och om ni viljer följa mitt råd, så är det lugnast att låta bli Den unga enkla flickan var borta; kusin Clotilda var en elegant dam, elegant och modern in: det innersta af sin själ, polerad och yttig,granr och glänsande; hennes munterhet och hennes små infall voro juvelprydnaderna för hennes själ men tårarnes perlor hade hon bortlagt, medlidandets och kärlekens tårar, som äro själens perlsmycke, hade hon tappat, och i det stället pryd! den med qvieckhetens facetterade rosenstenar. som ej ens få infattas i guld utan blott i silfver Jag beslöt att besöka henne, och kl. 4 samm: dag stod jag i tamburen hos min kusin. Anmäl mig hos friherrinnan, sade jag till betjenten, och straxt derefter fick jag inträda Min kusin satt vårdslöst tillbakalutad i er chaiselonge och läste i en bok, som hon bortlade vid mitt inträde; hennes ansigte bar stämpeln a! oro, då hon sade: jag har väntat er, bästa kusin Adam, ni skall vara min vän och rådgifvare: sätt er kusin, fortfor hon i det hon satte sig upprätt, och var uppmärksam på min berättelse Jag satte mig, förvånad öfver denna början. Nå väl kusin Adamnx, fortfor hon, har ni sett till min herr man? Nej, svarade jag, jag väntade att fö träffa honom hemma i dag, är han ute? Jag vet inte, sade Clotilda, ty han bor icke här :! huset. Ack Adam, jag har varit bra olycklig sedan vi sist råkades på mitt bröllopp — hvad ändå karlarne förändra sig sedan de blifvit gift — Etienne har blifvit en tyrann, en misstänksam och tråkig man. Huru ofta har han icke tvingat mig att blifva hemma från nöjen, som man enkom tillställt för min skull. Men min Gud, sade jag förskräckt, är det då så illa? Etioenne är ju en god och hederlig menniska ... Ja en misantrop är han, ingenting vidare, svarade min kusin, och det är nu i mitt sinne bestämdt att vi måste skiljas, lagligen skiljas, förstår kusin A dam.)