Aftonbladet – 24 juli 1841, sida 2

UTLÄNDSKT OMDÖME ÖFVER SVERIGES INRE FÖRHALLANDEN. . (Forts. från gårdagsbl.) Då Konung Carl Johan den 20 Oktober 4840 för första gången beträdde Sveriges jord, fann han ett konungamakten ganska tillgifvet och af densamma i mångfaldiga stycken beroende presterskap, äfvensom ett i politiskt hänseende ännu temligen liflöst och passivt lydigt Borgareoch Bondestånd, jemte en herskande och hersklysten, i alla vigtiga civiloch militär-embeten rådande adel. Häraf låter förklara sig, att revolutionens son bjöd till att så mycket möjligt förgäta sina demokratiska antecedentia och sökte sitt förnämsta stöd hos det stånd, som hufvudsakligen var i maktens besittning. Detta var under dåvarande förhållanden på sitt sätt en politisk nödvändighet, och den nye regenten stärktes ännu mer i denna åsigt, sedan han funnit en gunstling i en ättling af Sveriges äldsta adeliga familj, grefve Brahe. Oppositionen utmärker regeringens nuvarande förfarande och tendenser med namnet: Brahevälde, eller ännu kortare med den ur fransyska blad lånade benämningen: systemet. Klagomålen öfver adelns, dels lagliga, dels faktiska, företräden äro lifligare än någonsin. Af dess ledamöter måste högsta domstolens ena hälft besättas och en vanligtvis temligen ytlig, half