Aftonbladet – 23 juli 1841, sida 3

Uppstiger natten Till menskoätter Och Jotunhems barn, Och de dvärgar från fjell. De Svartalfer hånande, De Sejdqvinnor lede, De stigmän blodiga Kringsmyga trygga, Då ögat på Lidskjalf Blundar i mörkret, Och stockblind Höder, Brejdablicks fiende, Thronar på jord. Phosforist. I gyllne strålars pragt går solens låga Mot Hespers famntag i rubineglans, Och stjernor, nattens argusögon, tåga, I mörkblå rymden upp till fackeldans, Nu får hvart hjerta svar på hvarje fråga, Nu fläta känslans blommor sig till krans. I stummad andakt ser jag mot det höga, Och perletårar skälfva i mitt öga. Nu må du klinga mina känslors brusning; Jag simmar i ett haf af salighet. Mitt ögas lågor tolka själens tjusning Och mina aningars otalighet. Emot mitt inre ljus hvad yttre ljusning! Nu bort all sjelfklok vishets salighet! O Phosphoros, du gudomens bebådning, Försänkte du mitt jag i salig skådning. Praktiska förnuftet. Bara prat, mitt herrskap! Saken är helt enkelt der att klockan är litet öfver sex. Go Herrar! Kommer och låtom oss brygga på en bit! —n— (Helsingf. Tidn.) — PETRARCHAS SKILDRING AF PARIS. Petrar cha besökte omkring 1340:talet Paris och har der öfver efterlemnat följande yttrande. aParis ehuri det står vida under sitt rykte och har dikten at tacka för sin folkrikhet, är dock otvifvelaktligt el stor stad. Aldrig har jag sett en smutsigare ort Avignon undantaget. Derjemte innefattar det doc! de Järdaste män i verlden och liknar en korg, hvar