Aftonbladet – 23 juli 1841, sida 3

)i egenskap af Kameraldepartementschef, är vordel I här ofvan ålagd betalningsansvarighet, eller, i an iIseende till den brist, som, efter balansräkningen ) visar sig å kassörsmedlen för år 4837, frikännes H Expeditionssekreteraren Fåhreus, lika med Hr Kam marrättsrådet Winroth och Hr Kanslirådet Valerius från ansvar. Beträffande sist den emot En af Rikets Herrar f. d. General Tulldirektören Hr Grefve Posse an ställde talan, åsyftande Hr Grefvens förbindelse til ansvar för de så väl uti Inkommande Sjötullskam marens uppbörd, som uti kassörskassan efter Tull förvaltaren Finers död yppade balans; så alden. stund, hvad balansen å tulluppbörden angår, med förutseende deraf, att General Tulldirektörenr i sir vidsträckta och omsorgsfulla befattning icke kunde såsom Rikets Ständer bland annat i fråga om Tullverkets nya organisation i underdånighet föreslagit vara tillräckligen biträdd af en sekreterare och er kamrerare, Kongl. Maj:t uti dess nådiga brefi detta ämne af d. 24 Nov. 1824 beslutat, att tvänne departementschefer, hvar med sin detalj, skulle i Styrelsen deltaga, i öfverensstämmelse hvarmed icke allenast inledningen till den år 4825 för Kongl. General Tullstyrelsen utfärdade instruktion innehåller, att öfverstyrelsen af Tullverket uppdrogs åt en General Tulldirektör, biträdd af 2:ne departementschefer, utan ock uti denna instruktions 9 de skyldigheter blifvit för förste departementschefen utstakade, att personligen föra de kontroller mot uppbördsmän och den afräkning med Rikets Ständers Bank, som bevittnade, att alla inflytande medel riktigt och ordentligen i Banken insattes och derifrån assignerades, att tillse det inga andra assigneringar egde rum, än de till protokollet beslutne, och att behållningarne på hvarje titel oförryckte lefvererades till vederbörande verk, att emottaga och granska alla förslag och kalkyler, samt hålla hand deröfver, att jurnaler, samt månads och årsräkningar i rätt tid ingingo, revisionsarbetet med skyndsamhet och ordning verkställdes, och hufvudboken inom föreskrifven tid afslutades m. m., genom hvilka, den General Tulldirektören biträdande förste departementschefen, ålagde skyldigheter lagstiftaren omisskänneligen åsyftat att från General Tulldirektören skilja den speciella tillsynen öfver uppbörden och öfver räkenskapsväsendet, och med detta afskiljande i åligganden icke kan stå tillsammans att General Tulldirektören borde följa redogörelseverket med den af advokatfiskalsembetet framställde närmare kontroll, hvilket yttermera vin ner bekräftelse deraf, att, då för departementscheferne vissa skyldigheter blifvit utmärkte till iakttagande, ett sådant utmärkande icke eger rum i anseende till General Tulldirektören, såsom förbunden att egna uppmärksamhet å verkets allmänna förvaltning i alla dess delar; fördenskull och sem, i afseende på tulluppbördens redovisande, det icke kunnat emot Hr Grefve Posse anmärkas, hvarken att Hr Grefven vid utöfningen af General Tulldirektörsembetet brustit uti någon uttryckt kontrollerande pligt, eller underlåtit vidtaga lagliga åtgärder i anledning af de anmälanden, som till honom i officiel väg blifvit gjorde, utan de emot Hr Grefven framställde anmärkningar grunda sig på det inflytande en och annan förutsatt åtgärd förments kunna haft på balansens tidigare upptäckande; alltså finner Kgl. KammarRätten sådane omständigheter emot Hr Gr. Posse icke förekomma, som till betalningsansvarighet för tulluppbördsbalansen föranleda kunna, utan varder Hr Grefven från Advokatfiskals-Embetets påstående i denna del af målet frikänd. Hvad deremot balancen i Kassörskassan vidkommer; så, emedan, på sätt här ofvan, i fråga om Hr Presidenten af Billberghs ansvarighet för denna balance, visadt är, Hr Grefve Posse varit pligtig, att, under iakttagande af hvad 450 i 4834 års Kongl tjenstgöringsreglemente förmår, göra sig underrällac huruvida Kassörskassan varit i behof af vytterligart förskott af medel till utgifters bestridande, och ic. ke låta bero vid de af Kammarkontoret öfver kas. sörens reqvisitioner meddelade utlåtanden, som ic: ke gifvit vid handen; huru och på hvad sätt elle i hvilken mån förut beviljade förskott blifvit an vände, innan Hr Grefven tagit sitt beslut om vida re medels ställande till Kassörskontorets disposition till uppmärksamhet hvarå Hr Grefven ägt en sär. skild uppmaning i det förhållande, att Hr Grefven i sin egenskap af General-Tull-Direktör, jemlikt in: struktionens föreskrift, hade sig förbehållet, att uti alla förekommande mål, utan afseende på departe. mentschefernes yttrarden, allena besluta; ty, och då af handlingarne upplyst är, att Hr Grefven, åsidosättande all forskning i berörde afseende, till Kassörskontoret anvisat medel vida utöfrvrer behofvet och sålunda beredt uppbördsmannen tillfälle att deraf föröfva tillgrepp; finner Kongl. KammarRätten, med tillämpning af 4 Kap. 12 R.B., jemförd med Kongl. brefvet den 410 Dec. 1756, en af rikets herrar, Hr Grefve Posse icke kunna undgå att i siste rummet betala den brist i nämnde kassa för ifrågavarande år 1836, som, efter ofvan bestämda grunder, belöper sig på de förskotter, hvilka på de tider af året, hvarunder Hr Grefve Posse, i egenskap a! General-Tull-Direktör, varit tjenstgörande, blifvit till Kassörskassans förstärkande utanordnade; men för den lika beskaffade bristen, som till år 1837 blifvit räknad, anser Kongl. KammarRätten någon ansvarighet icke kunna Hr Grefven åstadna. Åliggande Tullverkets Kammarkontor, att, efter de af Kongl. KammarRätten utstakade grunder, författa uträkning öfver hvad hvar och en afde till deltagande i balancens betalande förbundne embetsoch tjenstemän gälda bör.