Aftonbladet – 23 juli 1841, sida 3

marRätten skäligt ålägga Hr CanceliieRådet Wal rius, att i betalningen af 4836 års kassörskassabri deltaga på det sätt, att Hr CancellieRädet, dels rummet nästefter Hr Presidenten af Billbergh, s Ividt det angår skyldighet för honom att betala de balans å kassörsmedlen, hvilken under hans tjer stetid såsom förste Departementschef uppstått, kom mer att ersätta den brist, som, efter förhålland emellan totala debetsummanoch hela kassörskass balancen, kan belöpa på de förskotter, som, d Hr Presidenten af Billbergh förvaltat förste Departe ments-chefs-embetet, blifvit under Hr KansliRådet tjenstetid såsom andre eller Kansli-departements-che anordnade, samt dels att näst efter Kamereraren H KammarrättsRådet Winroth gälda den brist å sam ma medel, som efter här förut bestämda grunder be löper sig på de förskotter, hvilka af Kgl. General Tullstyrelsen blifvit beviljade den öfriga tiden a samma år, hyarunder Hr KansliRådet Valerius, vi de tillfällen, då Hr KammarrättsRådet Winroth tjenst gjort såsom förste Departements-chef, utöfvat andr Departements-chefs-befattningen. Vidkommande sedan ansvarigheten för de efter H KansliRidets tillträde till Kameral-departements-chefs embetet, så väl år 1836, som år 1837, till Kassörs kontorets disposition ställda förskottsmedel; så enär enligt hvad här ofvan vid pröfningen af det emo Kamereraren, Hr KammarrättsRådet Winroth på stådda ansvar ådagalagdt är, den brist, som i balans räkningen visar sig å de till 4837 års utgifter anvi sade medel, tillkommit derigenom att största deler af tillgångarne efter Finer blifvit proportionaliter för: delade på kassor och år, och denna proportionerligs fördelning icke rättsenligt kan blifva grund för an. svar, som endast äger rnm, der kontrollpligt är underlåten och skada skett, men icke, såsom i föreva rande fall är händelsen, der hela redovisnings-sum. man antingen blifvit för Verkets utgifter använd el ler återlevererad af den, som medlen under förvalt. ning haft, finner Kgl. KammarRätten något ansvai för den till 4837 hänförda brist i Kassörs-kassan ickc kunna Hr KansliRådet Valerius åstadna; hvaremot i anseende till de 20,000 Rdr, som under Hr Kansli Raucis tjenstelid sasviu Renerai-departements-che äro vordne, dels år 1836, dels ock år 1837, anord: nade till Kassörs-kassan för bestridande af 1836 år: utgifter, Kongl. KammarRätten, på de här ofvan fö! Hr Presidenten af Billbergh anförda skäl, anser Hi KansliRådet Valerius icke kunna undgå, att i ord ningen näst efter Kamereraren, Hr KammarrättsRå det Winreth betala den brist, som efter proportio nerlig fördelning på kassor och år på berörde 20,00( Rdr uppstår. Angående slutligen den brist, som, efter ba lansräkningen, visar sig uti tulluppbörden för å! 1837, och för hvilken brist Advokatfiskalsembete jemväl yrkat betalningsansvarighet emot Hr Kansli rådet Valerius, såsom Kameraldepartementschef; si kan, på de här ofvan, i lika fråga emot Kammere raren, Hr Kammarrättsrådet Winroth. framlagd skäl, på detta Advokatfiskalsembetets påstående, af seende icke fästas, utan varder Hr Kanslirådet frå! ansvar i denna del af målet frikänd. Derefter följer att pröfvas den af Advokatfiskals embetet emot Hr Expeditionssekreteraren Fåhreu anställde talan, med påstående, att Hr Expeditions sekreteraren, som, i egenskap af Kanslideparte mentschef, med Kongl. Generaltullstyrelsen deltagi i den åtgärd, hvarigenom icke allenast 20,000 Rd Bkto blifvit till kassörskassan anvisade, till bestri dande af utgifter för år 1836, utan ock alla år 1837 intill Finers död, till samma ändamål öfverflyttad förskottsmedel, måtte tillförbindas ersättningsskyldig het för den å dessa medel uppstådda balans, emo hvilket påstående Hr Expeditionssekreteraren invändt att 450 uti 1831 års Kongl. tjenstgöringsregle mente icke utmärkte, att Kongl. Generaltullstyrel Isen kollektivt skule inlåta sig i speciel gransknin mm behofvet af reqvirerade förskott, till utgifters be stridande, hvilken granskning förmentes icke kunn annorlunda verkställas, än genom revision af fler till Kammarkontorets handläggning hörande räken skaper, och att då Kammarkontoret öfver hvarje rc qvisition å sådane medel blifvit hördt, samt Kamera departementschefen, åt hvilken inseendet öfver räker skapsoch redoegörelseverket blifvit anförtrodt, emc Ireqvisitionerne ingen erinran gjort, Hr Expeditionsse I kreteraren trott sig ansvarsfritt kunna biträda derp grundade beslut; men emedan af reglementets nys låberopade , som förmår, att medlen till aflönin och andra utgifter skola anordnas, efter hand, sor behofvet det fordrar, tydligt är, att Kongl. General tullstyrelsen, hos hvilken desse medel borde ome delbart reqvireras, icke under någon förevändnin kan undandragas skyldigheten, att pröfva reqvisitio nernes mer eller mindre nödvändighet, dertill någo granskning af räkenskaper varit så mycket mindr erforderlig, som, jemlikt föreskriften uti 9 af 182 års instruktion för Uppbördskontoret, det skulle fin nas en afräkningsbok, som upptog hvad för hvarj dag blifvit utbetaldt, och af hvilken användandet a förut lemnade förskott med lätthet kunnat erfaras ty och med åberopande af de skäl, som här ofvai blifvit andragne, så väl i afseende på Hr Presiden ten af Billberghs ansvarighet för kassörsbalansen som i anseende till Hr Kanslirådet Valerii, i egen skap af Kanslidepartementschef, enahanda ansvarig het, så vidt den blifvit grundad på Kongl. General tullstyrelsens kollektiva form, varder, utan afseend på hvad för öfrigt i förklaring blifvit anfördt, H JExpeditionssekreteraren Fåhreus skyldig förklarac jatt, näst efter Hr Kanslirådet Valerius, hålla Kong I Maj:t och Kronan skadeslös för den balans å 183 (års kassörsmedel, för hvilka bemälte Hr Kansliråd