Aftonbladet – 23 juli 1841, sida 3

Ren mot de vestliga skyarnes krans Latonas och Jovis Strålande son sin hjessa har sänkt, och Acherons makter Utbreda natten med fart kring jorden och brusande hafvet Tröttad, menskan sänker ned sitt hufvud till hvila. Lyricus Romanus. Dagens fackla rodnande dör i vester; Aftonstjernan, kärlekens stjerna, framgår; Kransa lyran, töm din pokal och famna Glödande tärnan! Kort är glädjen. Njut medan goda Gudar onu lemna styrka och tid att fröjdas; Snart är locken grånad och matta ögat Stirrar mot grafven. Poet från Stjernbjelms-perioden. Skjinande solen sigh gått, att snakkja i hafzmöjians armar; Meenar jagh altsåå och troor thet är serla liidhit påå dygnet. . Akademisk vältalare. Mine Herrar! Den stund är nu inne, då den jordiska dagen förvandlas till qväll, och en bebaglig skymning sveper den mystiska slöjan kring nejden; då dagens liflighet afstadnar och arbetaren får hvila från sin trägna idoghet; då solen, solen säger jag, visserligen slocknar, men också de dödliges trötta ögon sluta sig till för den välgörande sömnen. Man af gamla skolan. Kring jordens hela rymd den skumma qvällen bredes, Och redan solen gått, att lysa annorstädes. I hyddan torkar nu den trägne plöjarns svett, Och vänner samlas nu till skämt af odladt vett. Snart hvila mödans barn i halmbetäckta tjällen, Och milda stjernors glans belysa himlapellen. Nordisk Kraftgeniut:. Gullbåriga springarn, Rimfaxe, hastar, Att berga solen I Gimles salar. Ur Helas boning och Etterfylldt Nastrand