oppet 30 å 40 Rdr, skjutskostnaden inberäknad. Lägges härtill kronomedels-restantier omkring 4,000 Rdr, allt Bko, som utan ersättning skall utsökas, lir förtjensten för utmätningsmålen ingalunda afindsvärd. Det kan väl synas otroligt, att utmätvingsarfvodet blir så litet för så stora summor, men let är likväl en bevislig sanning. Orsaken dertill! ir, att vid många utmätningsförsök finnes hos gällenären ej mera tillgång än som motsvarat arfvolet, och ingen utmätningsman lärer vara så obarmrertig, att har tager det enda som finnes till godtsörande af eget arfyode; flere gäldenärer botala till itmätningsmannen innan utsökningen företages; anIre liqvidera sjelfve med fordringsegarne; andra åter comma med invändningar emot utmätningsverkstäligheten eller betinga sig anstånd eller förmå forIringsegarne att återka!la utmätningen, och ide flesta ådana fall blir den, som omhänderfått utslaget, utan ut arfvode. Imedlertid blir han icke utan besvär, ifven om utmätningsförsök icke anställes: tid måste utsättas för besök af en mängd gäldenärer, liqvider ippgöras dem och fordringsegarne emellan, bevisen ;mottagas, granskas och ofta skrifvas angående utmätningars inställande för att bifogas redovisningen ill kronofogde-kontoret, exekutionsrapporter, och larii-utdrag aflemnas fyra gånger om året, hvardera ill 4 å 5 ark. Må man icke föreställa sig, att diskretioner härvid komma i fråga; sådane äro här på orten okända och icke heller alldeles så lagliga. Jag .orde således icke vara den ende länsman, som öfverensstämmer med artikelförfattaren i den önskan, att utmätningsmålen måtte skiljas från kronobetjenes befattning. Desse tjenstemän skulle då kunna å tid, på sätt artikel-författaren behagat nämna, att örtjena på sterbhus-utredningar, auktioner, fullmäk.igskap och andra uppdrag, hvarigenom bristen i de ringa lönerna möjligen kunde ersättas. Tiden torde likväl komma att utvisa, huruvida sådant kan föranleda till någon förmån för fordringsegare och gälienärer. E.— UT URRKERRORRRORUREKT SOORSEEEE