Aftonbladet – 20 juli 1841, sida 3

— FR SS PT är visserligen affattattadt i den skygga ton, sor utmärker det mesta af hvad som utgick frå ständerna under denna tid af kunglig sjelfverk samhet och sjelfrådighet. — Hr Th. säger J. HM Winges arbeten vara verkliga extrakter, s länge filtrerade, att både saft och kraft är I borta. Kand. Malmström hetacka vi för hans aman liga, rec. öfver Emilie Flygares Kyrkoinvigning IHon får full rättvisa; men achennes Hr Leiler ä lej någon man? — En förfärlig men motivera Träfst låter han öfvergå den stackars kammarher ren C. A. Adlersparres smärre samlade dik ter. Svaghet i grammatiken och saknad af in sigter i ästetikens teorier! Danske Klassiker från Fahlun. Dessa utbör dingar hafva blifvit käckt handterade af en o nämnd, och detta är den enda namnlösheten hela häftet. Har Frey ingen man att ställa bak om sådana ord som dessa: uvi anse det tillhö ra hvarje samvetsgrannt organ för den periodi ska pressen, att i sin min söka afråda allmän heten från att vidare uppmuntra dess fortsätt ning)? — Vi hafve i Aftonbladet redan en gån; yttrat skälen, hvarföre vi tro, att det der strän. ga omdömet egentligen grundar sig på ett begäi alt visa Danskarne en artighet, som åtminstone i detta ögonblick allsintet gagnar dem. Af et! samvetsgrannt organ skulle vi således tillbak: ha fordrat en framläggning inför allmänheter af de grunder, på hvilka en ytterligare moralist fördömmelse i detta fall kan stödjas: ty saker är ännu juridiskt tillåten och har äfven mång: hederliga försvarare. Hr Läenströms företag med den Svenska Anthologien var, ehuru troligen a! oförstånd, gjordt vida både olagligare och skamligare. Rec. öfver Drakes Harmanilära — dn — synes grundlig — På afdeln. notiser gifvas diarier öfver akademiers och samfunds verksamhet under året. Noliserna äro korta, men många Från Lund bra nog få. Slutligen får Ref., i anledning af anmärkningar i artikeln öfver Drakes Harmonilära för hans hårda språk, och i rec. öfver Adlersparres dikter för dennes mångahanda språkfel samt slutligen i följd af sin egen öfvertygelse, göra Red. al Frey uppmärksam på något i språkväg. Det gäller egentligen den inkonseqvens, hvarmed Frey framträder i stafningen. Der skrifves Oktober, methodism, distrikter, phanerogamer, atmosferen (atmosfären), philosophi och spekulation, (på en och samma rad), therapi). Herr Arrhenius och flera skrifver alltid vexa, ehuru intet skäl derför finnes, utan ordet har fullt ä-ljud och dessutom på tyska heter wachsen. Frey skrifver än särskild, än serskild; nemligen och nämligen; tvertom; systemer, resultater och system, resultat (plural. neutr.); efterhand och efter hand; ejheler och ej heller (med ett ord skiljer ömsom tvänne eller flera ord, som dock tillsamman utgöra en simpel partikel), Dessa anmärkningar har Ref. önskat göra offentligen, emedan sådant möjligen kunde väcka ett närmare betänkande och ha till följd, att den förargliga olikheten framdeles kunde undvikas. Men, hvem vet bättre än vi, huru svårt det är att bibehålla en sträng konseqvens i detta hänseende uti serskilda artiklar af olika medarbetare. Man kunde förebrå oss att tala om rep i hängd mans hus. ) Denna olikhet mellan början och slutet af samma ord förmodar Ref. komma af den tron , att svenskan ännu har th. Men minne detta th skall qvarstå längre, endast emedan det! blifvit af somliga qvarglömdt i några få ord? Vi göra nu ingen skillnad mer mellan ljuden af t och th, utan th har i somliga fall öfvergått till ljudet tf, t. ex. ordet fing (Härads