Aftonbladet – 15 juli 1841, sida 2

I ANLEDNING AF PRINS CARLS NATTVARDSGÅNG OCH AFLAGDA HYLLNINGS-ED; rågra gamla sanningar ånyo upprepade. Denna handling, af stort intresse för den furstlige ynglingens höga anhöriga, likasom hvarje sådan alltid är det för den fämilj, hvars unga medlem på detta sätt inträder i samhället och får en borgarerätt i dess allmänna lif, skulle likväl icke-vara af någon: egentlig betydelse för nationen, annat än i mån af dess deltagande för hvad som rör dess konungahus och dettas fröjder och lycka — och vi vilja ej här söka afgöra huruenhälligt och innerligt detta deltagande kan vara; vår tanka derom skall måhända röjas under denna artikels fortsättning. Men den unga Fursten har derjemte, iklädd sin höga rangs insignier, aflagt den undersåtliga hyllningseden; man har derigenom framställt honom såsom redan stående vid gränsen till mannäåldern, och då hans egen familj så betraktat honom, torde det icke vara olämpligt, att äfven nationen anser honom redan istånd att uppfatta mycket af sin framtida stera bestämmelse, att hon således önskar, att han måtte i tid börja att deröfver göra några af de allvarsamma betraktelser, hvartill bans ställning kan föranleda och som aldrig komma för bittida. Det är såsom en vägledning till dessa betraktelser, vi skrifva närvarande uppsats. Den kan på långt när ej göra anspråk att framställa dem alla, men vi skulle tro, att dess innehåll skall delas af folkets stora majoritet och i sådant fall icke vara utan betydelse. Ehvad man än, med eller utan skäl, må förebrå vår tid, huru många brister, huru mycken flärd, lättsinnighet och småaktighet man må tillvita henne, är det likväl obestridligt, att ett djupt och mäktigt allvar ligger i grunden af hennes karakter och att det, af alla kända historiska epoker gifvits ingen, som lofvat så mycket för mensklighetens utveckling, för realiserandet af sambällets stora id, ingen, då platsen af stats-chef varit skönare och ärofullare än nu. Om än skiften gifvits, rikare på stora snillen och tänkare, har likväl ingen gifvits, då frukterna af alla århundradens tänkåres mödor och forskningar varit allmännare spridda och mera obestridt åtnjutna, än den närvarande. En ech annan fläck af jorden har måhända funnits, der ljuset och friheten strålat i högre glans, men aldrig hafva deras välgerningar varit allmänneligare utdelta kring en så stor vidd af dess yta. Det är just denna allmännelighet, som utgör det höga och utmärkande draget i vårt tidehvarfs lynne, och som skiljer det från alla andra. Greken och Romaren stodo måhända, individuellt betraktade, på en högre ståndpunkt af praktisk kultur, af ädelt menniskovärde; men de förmådde ej föreställa sig, alt samma frihet, samma medborgerliga rättigheter kunde behöfva medgifvas några andra än den Romerske och Grekiske borgaren, att de behöfde sträcka sig utom stadens område, ja, att de ens behöfde inom densamma omfatta alla klasser, och att den klass, som man knappt räknade till menskligheten, trälarnas, borde göras delaktig deraf. Vår tid sträfvar efter ljus och frihet, men gör det icke ensidigt för den egna staden, ens för den egna staten, utan för alla jordens stater, för alla menniskoklasser och arbetar nitiskt på, att ibland dessa icke någon må finnas stämplad med slafveriets nesliga namn. En sådan handling som den Engelska billen om slafhandelns upphörande, traktaterna derom med Europas öfriga makter, kostnaderna för krigsskepps underhåll att gifva verkställighet åt denna traktats föreskrifter, den ofantliga summan af 20 millioner Pund sterling. — enligt Gibbon svarande mot hela Romerska kejsardömets statsinkomst för ett år — utbetald för att gifva friheten åt några tusen svarta menniskor på några öar i en aflägsen ocean, tillhörande de hvita; denna handling, icke en enda stor och upphöjd mans enskilda välgerning, utan en hel folkrepresentations frivilliga beslut, skulle måhända äfven den ädlaste Romare och Grek ansett som en galenskap, på sin höjd som en from, men förflugen tanka af en svärmande filantrop. Icke voro alla dessa Engelska parlamentsledamöter som fattade detta beslut, hvar för sig större och ädlare än Roms semat eller Athens areopag, icke voro ens de statsmän, som föreslogo dessa åtgärder, upplyståre och mera ädelsinte än forntidens, men tidehvarfvets anda var större och upplystare än något annat tidehvärfs. En oväldig blick på hi storien skall visa oss forntidens män ofta nog lifvade af en mäktigare kraft, genomträngde af en ädlare vilja, renare, flärdfriare, lugnare och mera herrar öfver sig, än sednare tiders, och en sammanställning mellan de framskjutande individerna skall icke sällan utfalla till deras fördel; ge — — — Rn