Aftonbladet – 14 juli 1841, sida 2

1:0 hjelpa nöden och 2:0o framför allt ställa så till att hon icke blir omtalad, åtminstone icke förr än vid riksdagen, då afskrifningen skall ske. — Ibland föremål för anmärkningar, som pressen stundom framställt, och som sannolikt på viss: håll smakat rätt illa, men utan att hittills leda till rättelse, äro de många serskilda sätt, på hvilka den s. k. första hufvudtiteln, eller hofhållningen, förstår att betjena sig af de andra hufvudtitlarnes biträde, i kommenderingar af manskap, i tullfriheter, i fritt postporto, i frihet från bevillningar, jemte åtskilligt annat. Bland de äldsta missbruk. i denna väg, och som drifvas aldralängst, är användandet af kronooch stadsbåtsmän till uppassning och rodder för hofvets räkning, äfvensom till enskild betjening åt diverse personer på Skeppsholmen. Ett bref i Götheborgs Handelstidning innehåller härom följande: ,H. K. H. Kronprinsens födelsedag firades i år på Drottningholm, med en stor middag och en manöver af en liten afdelning utaf Skärgårdsflottan, som nu på en tid fått visa, att hon åtminstone duser till salut. Men — nog duger hon, det är sannt, ifven till annat; åtminstone duga båtsmännen. Ty, Stockholms kompani gör ej annat, snart sagdt, än passar upp i hofvets tjenst; och dessa dagar har man sett kommenderingar af 70 till 80 man, af Rotebåtsmän, för att ro och bära hofvets saker till och från Drottningholm, samt till Tullgarn, o. s. Vv. Då man betraktar hvilka arbeten våra 6500 båtsmän göra och hvad de kosta, frågar man sig med skäl, om ej kanske 300,000 Rdr om året borde kunna besparas, genom hela båtsmans-inrättningens upphäfvande, utan att sjöförsvaret deraf detringaste skulle lida?, Samma bref (som är af den 6 Juli) innehåller följande: Det ofantliga stjernfallet den 4 Juli kommer i afton i Statstidningen, om den håller sitt i går sifna löfta. Då man afdrager den, som det tyckes, eniligen allmänt efter anciennetet uppgjorda nämningen af Svärdsordensriddare, kan man i öfrig säga, att med undantag af några få fall, hela listan blifver ett förnyadt bevis uppå hvad jag redan föru! antydt, nemligen: att ingen den ringaste eftertanka visas å kamarillans sida, och att hon ej ens nu mera skyr att låta sin förderfliga inflytelse öppet adagaläggas för nationen, genom det sätt, hvarpiå det kongliga prerogativet utöfvas till hennes släg-. tingars och anhängares utmärkelse och befordran. höres 4 ARA ALA a RA RE RE