Aftonbladet – 9 juli 1841, sida 2

nan icke kunde undgå märka, att han var en i vögsta grad befallande, öfvermodig och trätgirig nenniska. Han kunde likväl icke undertrycka sin inskan att kunna återvända till England, der han genom sin fru var beslägtad med de förnämsta familjer i landet, och ehuru man från alla håll afrådde honom derifrån, leninade han den tillflyktsort, der han var i fullkomlig säkerhet, för att gå det bedröfliga öde till mötes, som väntade honom. Han hade öfverlemnat sig åt den: förhoppningen, att, under de förflutna 20 åren; de hufvudvittnen, som kunde uppträda emot honom, blifvit döde, men — de lefde likväl ännu alla, Så kastade han sig sjelf, utan att ana det, i rättvisans händer, och den emot honom påbörjade rätlegårigen upptogs ånyo. Han blef arresterad och sfter en vidlyftig undersökning år 4801, på de klaraste bevis om hans brott, dömd att hänga. Hans rang, hans imponerande utseende, hans 65 år och den fattning, hvarmed har försvarade sig, väckte mycket deltagande, men den vederstyggliga grymheten af hans förbrytelse öfvervägde likväl allt. Till de upprörande omständigheterna vid denna brottmålsransakning tillkom äfven en som väckte mycket uppseende, isynnerhet hos den lägre folkklassen, hvilken är alltför mycken benägen, at låta en tillfälligtvis tillstötande händelse utöfve ett serdeles inflytande på deras en gång fattade öf vertygelse. Major Winter var en af de få mennDi: skor, hvilka kunde aflägga ett vittnesbörd till der anklagades fördel. Han bodde i Woolvieh och kom en morgon då undersökningen började till London för att möjligtvis genom sin berättelse kunna frålss den olyckliga mannen från det öde som hotade honom, men då ham anlände till rådhuset och ville stiga ur vagnen, föll han vanmägtig till jorden och uppgaf straxt derefter ändan: Wallförloradei honom sitt enda stöd och folket, hvars opinion som en gång helt och hållet var stämd emot honom, trodde sig i denna händelse se Guds finger eller ett tecken at Guds försyn. Man. kunde knappt ifrån många år tillbaka erinra sig ett exempel sådant som detta, då så många och förnäma familjer anropade Konungens råd. Förbrytarens hustru var syster till en Lord och systerdotter till en Grefye, som tillika var Lord kammar