Aftonbladet – 9 juli 1841, sida 2

För att anskaffe de medel, som erfordras för styrelsens gång, skall ett upplyst folk, som rätt uppskattar sitt sanna intresse, utan tvekan underkasta sig alla de bördor, som kunna blifva nödvändiga. Men det är dock af vigt, att vid deras påläggande undvika att tillintetgöra de förhoppningar, landet med skäl kan göra sig af redan existerande lagar. Kongress-akten af den 2 Mars 1833, vanligen kallad kompromiss-akten ) bör icke förändras utan högsta nödvändighet, och jag anser en sådan icke för närvarande vara för handen. Inom några få år hafva trenne serskilda planer för förvarandet af statsinkomsterna varit underställde landets omdöme. Oktroyen för Förenta Staternas Bank gick till ända 1836; ett försök gjordes att förnya den, och sanktionerades af Kongressens båda kamrar; men den dåvarande presidenten begagnade i denna fråga sitt velo, och åtgärden förkastades. Sanningen fordrar det erkännandet, att Presidenten af folkets röst fullkomligen understöddes i sitt handlingssätt. Hans efterträdare i embetet förklarade likaledes sin bestämda opposition emot någon ny oktroy för en dylik inrättning; och icke endast folkets val, som upphöjde honom till makten, utan äfven valen under en stor del af hans förvaltningsperiod syntes tydligen visa en sammanstämmelse emellan hans åsigter och folkets. Sedan deallmänna medlen icke mera disponerades i Förenta Staternas Bank, nedsattes de i Statsbankerne, och resultaterne af denna politik hafva redan visatsig. Utan att ingå i frågan, huruvida detta försök gjordes under gynnande eller missgynnande omständigheter, kan man med trygghet påstå, att det på det bestämdaste fördömdes af de flesta bland dem, som i början understödde detsamma, och, efter hvad jag tror, ogillades det också af allmänna rösten. Det nuvarande Subtreasury-systemet (statsinkomsternas deponerande hos serskilda under finansministern lydande tjenstemän) står icke bättre anskrifvet hos folket, och har nyligen blifvit ogilladt på ett sätt, alltför tydligt att medgifva ett tvifvelsmål derom. Således kan, under den korta perioden af 8 år, folkets röst anses hafva efter hvarandra ogillat hvar och en af de trenne finans planerne, jag nämnt. Hvad den första angår, så infördes den vid en tidpunkt, (1846) då statsbankerne, jemförelsevis få till antalet, hade blifvit tvungna att inställa sina speciebetalningar i anseende till det nyss slutade kriget med England. Huruvida Förenta Staternas Bank af 4816 verkade att specie-vexlingen åter började, eller andra orsaker åstadkommo detta, var vid den tiden svårt att bestämma; hvad som är säkert är, att den bankens operationer under de första åren voro lika olyckliga som de blefvo i hög grad lyckliga under större delen af dess följande bana. Hvad den andra planen angår, så försöktes den med en full skattkammare, hvilken fortfor alt tillvexa till den grad att det ansågs visast att utdela de öfverskjutande statsinkomsterna bland staterna, hvarigenom, då det såkallade specie-cirkuläret) och andra orsaker, dem jag förut antydt, derjemte verkade, statsbankerna blefvo nädsakade att inställa specie-vexlingen, och landet kom i den största förlägenhet Och hvad beträffar den tredje planen, så hafva dess skadliga verkningar på förhand blifvit insedda af landet, och föranledt dess ovilkorliga fördömelse. Hvad som i närvarande stund bör anses för Amerikanska folkets åsigt af detta ämre, har jag intet annat medel att förvissa mig om, än ett vädjande till folkets omedelbara representanter. Den sednaste val-striden, som slöt med general Harrisons utkorande till presidentskapet, afgjordes på grundsatser, som voro väl kända och öppet uttalade; men fastän Sub-treasury-systemet genom re sultatet af detta val på det bestämdaste ogillades, så synes dock icke något annat finans-system hafva blifvit gilladt i stället. Åt eder, som kommit mera direkt från våra gemensamma principaler, öfverlemnar jag derföre hela frågan, såsom bäst i stånd att fullständigt framställa deras önskningar och åsigter, Jag skall vara redobogen, att antaga hvilket system J föreslån, förbehållande mig likväl den makt, grundisgen lemnar mig, att vägra mitt bifall till någon sådan åtgärd, som i min tanka kunde stå i strid med grundlagen, eller på annat sätt kompromettera landets bästa — en makt som jag icke kunde afsiga mig, äfven om jag ville, men som jag hoppas att icke någon åtgärd å eder sida skall uppkalla till verksamhet. I sammanhang med detta ämne kan jag icke underlåta, att hänvisa på nödvändigheten deraf, att någon lämplig åtgärd måtte vidtagas, hvarigenom för framtiden det obegränsade oktroyerandet af banker i staterna måtte kunna förekommas. Ett sådant resultat kän bäst vinnas genom staternas samtycke, uttryckt i formen af en öfverenskommelse dem emellan, hvilken de endast kunna afsluta med Federalstyrelsens samtycke och bifall — ett bifall, som, i sakernas närvarande ställning, Kongressen på förhand har allt skäl att gifva, såsom en uppmaning till en dylik öfverenskommelse, uppå vilkor med noggrannhet bestämda i sjelfva den blifvande akten. En dylik åtgärd. rekommenderad åt staternas lugna besinrning, eger i erfarenheten af det förflutna och ställningen i det närvarande mycket, som talar för sig; och det är högligen att betvifla, att någon fi) Genom denna lag beslöts en graduel nedsättning i en del tullafgifter under loppet af 40 år. ) Det under presidenten Jacksons förvaltning vidtagna beslutet, att köpeskillingen för all jord skulle erläggas i klingande mynt. man icke kunde undgå märka, att han var en i