nansplan för längre tid kan lyckas, sålänge staterna fortfara att ega en obegränsad makt att tilskapa bankinrättningar. Denna makt kan endast inskränkas med deras bifall. När ett tillfredsställande finanssystem blifvit antaget, kan man hoppas att landet ännu en gång skall återvinna sitt välstånd; och åtgärder, som befordra detta och i viss mån stå i oskiljaktigt sammanhang dermed, skola utan tvifvel ådraga sig Kongressens uppmärksamhet. Ibland sådana åtgärder skulle fördelningen bland staterna af de summor, som inflyta för försåld statsjord, verka såsom ettkraftigt medel, och direkte gagna staterna, med förbehåll likvist, att en dylik fördelning icke nödsakade Kongressen, att lägga på handeln större afgifter än de, som utstakas af akten 1833. Såsom en uppriktig vän af en rigtig jemnvigt i vårt styrelsesystem, genom staternas bibehållande i en fullkomligt fri och aktad ställning och i full besittning af all deras makt, kan jag icke annat än önska deras befrielse ur den belägenhet, hvari deras financiella svårigheter för närvarande hålla dem. Och på samma gång, som jag måste helt och hållet förkasta, såsom en åtgärd grundad på irriga begrepp och stridande emot konstitutionen, att Federal-styrelsen skulle på något sätt öfvertaga staternas skulder, ser jag dock i den omnämnda utdelningen dem emellan af hvad som inflyter för försåld statsjord, mycket som rekommenderar en dylik utdelning. Makten att utnämna till embeten är af den mest grannlaga och ansvarsfulla natur. Den som skall utnämna, är alltid utsatt för att blifva missledd, och äfven med den största sorgfällighet att välja de mest pålitliga män till statens embeten, kan jag icke anses ega personlig kännedom om hvarje sökandes egenskaper. Jag anser derföre lämpligt, att härmedelst på detta offentliga sätt uppmana Senaten, att noggrannt undersöka karakteren och anspråken hos hvarje person, som jag utnämnt till ett embete och föreslår Senaten att bekräfta deri. Såvida icke fulikomligt redliga och kunniga män användas i statenrstjenst, så skall korruption och oordningar oundvikligen blifva följden. Jag skall med största nöje och belåtenhet lämpa mig efter Senatens beslut i dessa fall; och då jag anser densamma visligen hafva blifvit tillsatt för att biträda den exekutiva makten i fullgörandet af denna grannlaga pligt, så skall jag emottaga dess samtycke och råd såsom gifna endast till beforsrandet af landets bästa. Jag skall äfven, vid första lägliga tillfälle, fåsta Kongressens uppmärksamhet på sådane åtgärder, som, i min tanka, bäst må kunna leda och kontrollera den exekutiva makten i afscende på detta så ytterst vigtiga ämne. Jag skall också i sinom tid fästa eder uppmärksamhet på de stadganden rörande afskaffandet a! slafhandeln, som kunna behöfva att göras mera verksamma och kraftiga. Anledning finnes till den förmodan, att denna trafik är i tilltagande. Statens ära och mensklighetens starkaste fordringar kräfva användandet af de krafiigaste bemödanden, för at! tillintetgöra denna handel.