Aftonbladet – 5 juli 1841, sida 2

Article Image
att denna kommission egentligen endast hade ett referent-arbete för sig, ehuru vigtigt det ock var. Helt annorlunda och riktigare lärer man bafva uppfattat betydelsen och vigten af den nuvarande kommitteen, och särdeles inom det juridiska facket har derföre ryktet, att Friherrn nu åter kunde vara i fråga till en sådan plats, väckt ett uppseende, att ej säga en förtrytelse, som knappt kan beskrifvas. Vi hafve, såsom Läsaren sett, endast ansett hela ryktet såsom en hoax af Biet; men andra hafva trott, att saken just icke vore att leka med. En Insändare i Dagligt Allehanda för i dag, är en deribland, och han har derföre framlagt en liten promemoria af gammalt nytt, såsom bidrag till Boyes meritförteckning, hvilken icke gerna synes kunna passera obemärkt för vederbörande. cEhuru korimligt, ja rent af brottsligt det vore,, säger Ins., katt förmoda, det Konungen eller någon cenda af hans Rådgifvare skulle genom en dydik utnämning vilja gäcka en af Svenska folckets vackraste förhoppningarp — — så tvingas: man dock, när man känner Svenska Biets historia, att tro, det en sådan tanka verkligen Åfinnes hos någon af de lumpna smickrare och alycksökare, för hvilka äfven den största af monarker någon gång förgäfves bjuder till att tillasluta sitt öra. Ins. erinrar härefter först, att Frih. Boye icke förmått ändra allmänhetens opinion om 0lämpligheten af hans insättande i tablå-kommitteen, genom det sätt på hvilket han fullgjort sitt uppdrag, då han derigenom mera förhindrat än befordrat arbetet, och kommer derefter till Friherrns personliga meriter, alltifrån subskribentupptåget år 4789: Att han var en af de förnämsta aktörerne uti de smutsiga Grevesmähtenska skådespelen : att Friherrens embetskamrater i Justitie-revisionen under nära 20 års tid heldre valt att låta Frih. uppbära hela sin lön och göra intet, än att tillsammans med honom tjenstgöra: att dessa kamrater, när Frih. slutligen för 6 å 8 år sedan, såsom 65 år gammal, ville taga afsked emot erhållande af hela lönen på Indragningsstat, vägrat att låta Frib. tjenstgöra ens några veckor, hvarigenom han kunnat erhålla 4600 Rdr pension, i stället för 1260 samt heldre underkastade sig att utur egna fickor betala Frih. skillnaden, 340 Rdr årligen, hvilket de ock fullgjort från 4835 till detta års början, då R. St. öfverförde fyllnadsbeloppet på allmänna Indragningsstaten: att oaktadt Frih. Boye nära en hel mansålder varit Revisionssekreterare och gjort vederbörande flere vigtiga tjenster, han likväl aldrig ansetts värdig att beklädas med Nordstjernan, samt slutligen att det är notoriskt, det den utmärkte ledamoten af f, d. Lagkommitten, Advokatfiskal Staaff, fastän han hade den artigheten att förebära sjuklighet (hvilket dock ej hindrat honom att sedermera söka och erhålla andra befattningar) egentligen endast för att uudvika kamratskapet med Friherre Boye, undanbad sig det honom erbjudna ledamotskapet i Åtgärdskommitten. i Det blir verkligen en intressant clairobscur när man framhåller dessa saker på den ena sidan af taflan, och på den andra ser Friherre Boye framstå såsom en af koryfeerna bland den sig så kallande konservativa pressens patroner samt upptagen i kamarillans förtroende, och ändock finner man, att Insändaren haft den grannlagenheten, att icke vidröra något af Friherrns mera privata förhållanden, om hvilket likväl tryckta rättegångshandlingar hafva åtskilligt smålt att berätta. I afseende på Hr Nerman yttrar Insändaren sig vara skyldig sanningen det erkännande, att han någon gång hört om Hr Nerman, hvad ingen hört om Frih. Boye, att neml. den förre skulle ega skicklighet såsom embetsman. Bevisen härför fortfar han, torde dock böra sökas i Hr N:s embetsmannaverksamhet före sin ankomst till hufvudstaden, ty i Poliskammarens eller Justitiekanslersembetets archiv tror Ins. det blifva förgäfves, att leta efter något prof på Hr Nermans förmåga såsom jurist, administratör eller skriftställare, för att ej ens tala om den högre egenskapen af lagstiftare. Om än ordningssinne, arbetsamhet och en för inget hinder af medel vikande ihärdighet att söka och slutligen vinna sitt mål, ej kan Hr N. frånkännas, torde dock ett omoget förslagsmakeri, maktbegär och en utomordentlig talang att bereda sig egna fördelar bilda de framstående dragen af hans embetsförvaltning här i hufvudstaden. Såsom exempel nämnes det till Kongl. Maj:t ingifna ehuru återtagna och omskrifna förslaget till ändrad arbetsordning för Nedre Revisionen, hvilket så genuint visade både hur pass mycket Hr N. kände göromålen inom det verk, hvars chef han var och till hvilket omfång han önskade sin makt utvidgad öfver de vigtiga föredragande embetsmännen — vidare det mystiska försvinnandet af den s. k. poliskassan — hvilken visserligen alltid till viss grad torde varit ett commune bonum för polisens chefer, men som åtminstone icke, såsom det lärer skett under Hr N. fick så småningom hopsmälta till intet — vidare den rätt Hr N., efter hvad det berättades, emot hela Statsrådets afstyrkande, åt sig utverkade att uppbära Justitiekänslerslönen för 6 månader längre tid

5 juli 1841, sida 2

Thumbnail