Aftonbladet – 3 juli 1841, sida 3

böra sig, handledd af sin lärare, Ir Berg. Mim. är hka fullkomligt, som örat är säkert, och fattnings gåfvan lika snabb, som djup: man på en gång för undras och röres af hennes sång. Hon kan genom gå pröfningen i de svåraste solfeger och de konstrika ste satser, utan att kunna förv llas, ehvad gång än im provisationen hos hennes mästare tager, och hon följe med det lifligaste uttryck hans ingifvelse, liksom den vore hennes egen. Ingenting kan vara intres: santare, än att höra Hr Berg, vid sidan af denne hans lila elef, och man kan förledas att tro på der magnetiska rapporten: så synas båda vara en sjä och ett hjerta Om detta unga snille ej brådmog nar, eller genom någon yttre tillfällighet går förlo. radt, bör man ha allt stal att vänta sig, ehuru t; värr i en aflägsen framtid, en opera sujett af hög ordning. — —KROO I ett bref från Christiania, i slutet al Maj månad, infördt i en Tysk tidning, yttras följande: Utgången af Svenska Siändernas omröstning ang Kabinettskassans skuld, har här icke väckt någon synnerlig sensation; ty ehuru beggerikenas diplomatiska utgifter bestridas af samma. kassa,järo Sveriges och Norges förhållanden väsendtligen olika, emidan såväl kassan som diplomatiken äto Svenska, cch Norge endast betalar ett årligt bidrag, hvaremol Sverije åta,tt ij att brsorja efven brodraland te: utländska angelägenheter). Huru det kommer ut med detta bidrag blir dess sak; vi kontrollera ej användandet och erhålla ingenting af öfverskottet. underbalancen angår oss således icke. Summan är dessutom icke genom något fördrag emellan de begge staterna bestämd; vanligen beviljar Storthinget 40,000 Spdr årligen. Om Sverige finner detta vara för ringa, har det alltså endast rätt att undandraga sig förvaltningen af dessa angelägenbeter, likasom vi på andra sidan kunna anslå hvilken mindre summa vi finna passande, ja till och med kunde vägra allt anslag, då vi enligt grund:agen egentligen äro berättigade till en serskild representation i främmande stater, så snart vi skulle yrka en sådan. Man är imedlertid temligen enig om det opassande deri, att en Konung, om ban ock står i spetsen för tvänne regeringar, skulle vara representerad genom tvänne missioner vid hvarje hof; och det har derföre åtminstone icke ännu blifvit någon nationens önskan, att skilja den Norska diplomatikenifrån den Svezska, oaktadt alla erkänna, att denna angelågenhet är på ett bristfälligt sätt anordnad, hvilket vi äfven betrakta såsom blott provisoriskt. Det är ett af föremålen för den så kallade Uuions-kommittten, att förbereda en öfyerenskommelse emellan de begge rikena, huru mycket hvartdera skall bevilja till de diplomatiska utgifternas bestridande. Saken kan likväl svårligen blifva ordnad genom en sådan half-mesur. Så länge det icke gifves någon laglig autoritet, som lagligen bestämmer samtliga be loppet af dessa utgifter för begge rikena; så länge de Svenska diplomaterna icke tillika blifva Norska embetsmän, utnämnde af Norges konungar och ansvarige för Norges Storthing; så länge kan naturligtvis Norge icke förpligta sig till något bestämdt årligt bidrag. Det som Norge nu gifver är i proportion ganska mycket, isynnerhet då det betraktas att Norge, i allmänhet, utan sina vanliga bidrag her serskildt betalt de underhandiingar,j hvilka specielt blifvit inledda ang. dess angelägenheter med utländska makter ). Då härtill kommer inissnöjet med Svenska diplomaterne, emedan man tämligen allmänt tror, att de i förra tiderna eftersatt Norges fördelar (isynnerket i den beryktade Bodö-saken), samt i de sednare underlåtit att visa vårt fädernesland tillbör-! lig aktning: emedan de bidregit att vilseföra utlänningarnes föreställning om våra statsrätts-förhållanden, hvilket föranledde Storthingets Kommitte år 1839 att förklara, det anledningar) till anklagelse inför Riksrätt emot flera af dem förefunnos, om de såsom Norske embetsmän varit underkastade ansiarighet: så torde det med skäl kunna antagas, att nästa års Storthing, långt ifrån att söka minska den Svenska kassans deficit ) genom ett tillskott, om ) Detta föregifvande är likväl ej alldeles riktigt; ty Sverige betalar äfven blott ett visst årligt anslag för detta ändamål, under namn al Miristerstatens anslay. Det är förvaltningen af detta gemensamt med det N-.rska anslajet, som man förstår med benämningen Kabineitskassan, hvilkens oegentliga benämning synes vara en följd af ansiagets lika oegentliga förvaltning; ty medlen borde, i likhet med alla andra statsmedel, förvaltas af Statsverket, och ej af Utrikes ministern disponeras, på annat sätt, än genom anordning på Statskontoret. Nu utgör det en kontroll och ansvarighet undandragen kassa förvaltning. ) Afven häri röjes ett misstag; ty Norge har ej haft sådana underbandlingar med undantag af den ang. dess andel i Danska riksskulden; och som man vet gjordes stora uppoffringar i deita hänseende af Sverige. Stats-låne-negociationerna för Norge kunna ej betraktas såsom diplomatiska underhandlingar. ) En ny oriktighet, vållad af nyssnämnrde oriktiga begrepp om den oegentligt s k. Kabinettskassan. Svenska ministerstatens anslag baraldrig haft deficit. Det är en af Sveriges Konung serskildt beroende kassa, kolonial-kassan, som gjort skuld och haft deficit: — anledningen är bekant. Nog af, det ar dess skuld, som man sökt valta på Svenska Staten, sedan man fitt dess embetsmän att