Aftonbladet – 3 juli 1841, sida 3

Men liksom eländet icke vore stort nog förut skall Neptunus äfven blanda sig litet i saker jemte de båda förra förarglighetsmakarna Borea och Jupiter Pluvius. Man har kommit ut p Björkfjärden, denna famösa sötvattens-ocean, son utgör mälarskutornas förtviflan och ångbåtspas sagerares af det täcka könet hemliga fruktan äf ven vid det stillaste väder. Vågorna hoppa hä nu högt öfver förstäfven och spotta de små sig nalkanonerna midt i gapet. Fartyget börjar ganska känbart göra en och annan kapriol upp och ner, en och annan gestikulation till styrbord och babord. Dörren slår upp från damsalongen, nå gra dölsbleka intressanta varelser störta ut aFrisk luft!s skriker den ena; avatten!, skrikei den andra. Tio artiga kavaljerer skynda tillaltl hemta en karalfin från restaurationen i andra ändan af fartyget. Stoj och trängsel i trapporna Den ena snafvar vid krängningarna och falle: omkull på den andra; man blir trampad på tårna. Slutligen får man af kapteren och styrman nen låna ett par kavajer åt ett par af de sjukaste damerna, man sveper in dem häri och leder dem upp på däck: man har härvid den ljufva lotten, att sjelf helt tunnklädd få silta i blåsten och regnet och pyssla om de sköna med sina omsorger och sina trösteord, hvilket onekligen är någonting ganska romantiskt och. ridderligt, ehuru, man måste medge, det skulle falla sig litet lämpligare, om man händelsevis hade att bestå denna ridderlighet en syrtut och ett par galoseher till förekommande af snuva och rheumatism. Med mycken möda och besvärlighet är ändtligen den stora fjerden passerad, fartyget skjuter genom Bockholms sundet in i lugnare farvatten. Den kritiska belägenheten ombord är likväl icke dermed stort förändrad. Obehaget ökas snarare för hvarje stund genom den inbrytande skymningen och ett förfärligt skrål af en liten honett samling baechanaliska ungherrar, som