Aftonbladet – 2 juli 1841, sida 2

— I fall ingenting kan vara behagligare, än alt se förtjenster belönas, och i fall ibland alla slags förtjenster inga äro så obligerande, som riksdagsförtjenster, så har Statstidningen i går afton gifvit Svenska folket en stor högtid att få flägna sig åt, genom bekräftelsen på ryktet om Statssekreteraren von Hartmansdorffs utnämning till President i Kammarrätten. Af alla de utnämningar, hvari man nyligen haft tillfälle att återfinna systemets oförändrade fortfarande i sin fordna färg och riktning, var likväl denna kanske minst att undia på, så snart vederbörande icke ansågo sig förbundne att göra afseende på Grefve C. Sparre; ty först och främst har då ingen gjort hofvet så stora tjenster under Riksdagen, som Hr von Hartmansdorff, hvilken icke blott haft besvär att deltaga i alla hoflisternas uppgörande vid valen, utan ock med största flit bevakat sina hufvudmäns sak under plena från början till slut, ofta yttrat sig 20 till 30 gånger under en enda dags session och jemväl hufvudsakligen varit pott och panna som man säger, icke blott till den gula boken, utan äfven de flesta öfriga förslager som blefvo Riddarhusmajoritetens; ja! hvars inflytande var så stort, att hans vink nästan alltid var tillräcklig, att återföra diskussionen inom majoriteten när den någon gång icke var fullkomlig. Dessutom afslogo Ständerna Konungens proposition om pension åt Hr Statssekreteraren; och detta utgjorde ensamt en naturlig anledning för den andra statsmakten att belöna honom med någon hög befattning. Hvad åter den nye Presidenten koma a a AR ATA RA AR RR RR