Aftonbladet – 2 juli 1841, sida 2

obestridd rättsgiltighet i formen af landets författningslag, genom bifall af en grundlagsen!igt sammankallad ständerförsamling, återgifva Jandet det sanna, inre lugnet, hvarefter alla E. K. M:is trogne undersåtare på det högsta längta, och som är ett väsentligt vilkor för det tyska fäderneslandets enhet och kraft, men som endast kan varaktigt grundas genom öfvertygelsen om ömsesidig redlighet. Först när detta lugn vunnits, kan äfven Hannover kallas ett lyckligt land; först då skall det kunna utveckla sin fulla kraft. E. K. M. vill det rätta och goda. Derpå hafva de trogna ständerna aldrig kunnat tvifla, dervid hafva de under alla de sednaste årens stormar hållit fast såsom vid ett sikert hoppets ankar. Om, det oaktadt, folkets rättskänsla i sin djupaste grund blifvit skakad genom försvagandet af lagens skydd, ja dess undandragande till en del till och med i hvad det rörer den annars alltid helig hållna personliga friheten, i förhåliande till polismakten; om korporatio. ernas urgamla, dyrt köpta och af E. K. M:ts höga förfäder bekräftade rättigheter icke blifvit erkända; om undersåtarnes bördor icke, såsom rikets gynnande financiella ställning syntes medgifva, blifvit i någon betydlig mån lättade, utan i stället, genom utsträckning af befrielse från skatter utöfver hvad förut niedgifvits, blifvit ännu tyngre; om misstänksamhet samt inskränkningar i offentligheten vid ständernas sammankomster, liksom inom litteraturen, bindra. en frimodig diskussion öfver landets inre angelägenheter och det öppna utbytet af iderne; om slutligen politisk tvedrägt, med dess olycksaliga följder, icke blott störer den endrägtiga samverkan af FE K. M:ts tjenare och undersåtare, utan till och med försvagar de heligaste vänskapsoch familjeband; — så kunna de trogna Ständerna endast söka orsaken till allt detta landets lycka förstörande onda deri, att E. K. M. icke känt undersåtarnes i lag grundade och faktiska förhållanden, i hela deras oförställda sanning och renhet, och de kunna endast tillskrifva dem skulden härför, som genom deras ställning äro kallade och pligtige, att för E. K. M. framlägga sanningen ren och fullständig. och att samvetsgrannt råda till det, som befordrar konungens och fäderneslandets oskiljaktiga bästa. Detrognaständerna känna sig derföre, ju orubbligare deras tro är på E. K M:ts goda och rättvisa vilja, desto bestämdare af deras samveten tvungna till det öppna och vördnadsfulla yttrandet: att kronans rådgifvare icke ega landets förtroende. Måtte E. K. M. täckas i sin höga landsfadersliga vishet pröfva detta vittnesbörd, som väl är bedröfligt, men grundadt på landets öfvertygelse, och derföre åligger de trogna stinderna, att, i enlighet med deras besvurna pligt, uttala, oeh sedermera allernådigst pröfva, hvad som kan lända till återställande af belåtenhet och lycka hos ett troget och sin höge monark med förtröstansfull kärlek tillgifvet folk! Må fredens och rättvisans Gud, som så nådigt räddat vårt land ur så många stormar, äfven hädanefter bevara E. K. M. och detta land! I denna förhoppning och under uttrycklig reservation af alla och en hvar af de, allmänna ständerna, landskaperna, korporationerna och enskilda, författningsenligt tillkommande rättigheter, framhärda vi, 0. S. V.p Första Kammaren har, såsom man kunde föritse, förkastat denna adress, och ämnar i stället föreslå Andra Kammaren en annan, hvilken denna i sin ordning naturligtvis förkastar. Som konstitutionen föreskrifver, att adressen skall aflemnas gemensamt af båda Kamrarne, så lärer väl ingen adress denna gången bli af. Imedlerid kommer den moraliska verkan af Andra Kammarens förslag alltid att gqvarstå.