Aftonbladet – 2 juli 1841, sida 2

besöka några sina bekanta under genomresan ty han ärnade sig till M. Då Hedvig fortfor att med en knif qvista si na träd och icke tycktes hafva gifvit akt på systerns ord, upprepade denna sin fråga. aJa Almay, svarade Hedvig kort, och med er röst, som i den blinda systerns öra saknade nåsot klang. a Var han sig lik ? Hm.n eSäg, söta Hedvig! Ja, — nej, icke så aldeles.s Till utseendet ? Det var oförändradt.n Var han sig äfven lik mot dig, fortfor Al ma, i det hon vände sitt bleka ansigte mot sy stern, och rörde de stela ögonlocken med er mine och ett uttryck, som hon väntat att då skulle öppna sig, för den innerliga längtan hor kände att hemta ett svar på sin fråga; men di detta uteblef, närmade hon sig och for sakta mec handen öfver systerns ansigte. aDu gråter Hedvig, som — aSom ?n eAriadne,, hviskade flickan, slingrande sin: armar om systerns hals; cgråt icke Hedvig, de är han dock icke värd, den lättsinnige. Man rår icke öfver sitt hjertas kärlek, Alma Så handlar blott den som intet hjerta har. Almal cHar den ett hjerta, som skonlöst krossar e1 annans ?, eTala icke sål bad Hedvig och smekte grå tande systerns snöhvita skuldror, atala icke så han rår icke!p