Aftonbladet – 1 juli 1841, sida 3

Fantasi. Som natten mörk och dock Min himmel vorden., Kunde jag min känsla mana Att i ord uttala sig, Kunde du till hälften ana, Huru högt jag älskar dig! Natt och dag jag helsning skickar Med den lätta hafvets våg; Kan ej glömma dina blickar Der min himmel förr jag såg. Än jag mins det varma hjerta, Som vid mitt sig fästade, Som förstod min tysta smärta Och min fröjd förskönade. Kunde jag som förr mig närma, Kalla dig med broders namn, Kunde jag som förr få värma Stelnadt väsen i din famn. Tag min hand och slut i dina, Kän hur kall, jag fryser så! Vinterns vindar kring mig hvina, Hjertat kan ej mera slå. Såsom du jag kan ej glömma, Kan ej så min sorg förströ, Ville några stunder drömma Vid ditt bröst och sedan — dö. Blekna, vissna och försvinna Och i jorden bäddas ner! När skall jag den hamnen hinna, Der ej ögat gråter mer? Kärleks fröjd, ett flyktigt minne, Skiftar, bleknar och förgaår, Ingen tillflyktsort vi finne, Dit ej vanskligheten når. Ossians bref blefvo mera sällsynta, och innehöllo nästan blott beskrifningar om de nöjen han bivistade, eller man kunde rättvisligen säga, alt de innehöllo ingenting alls. : De långa sommardagarne syntes honom helt korta. Han skref: S. d. 20 Juni. j Min vackra Syster! i . Här Jefver man, jag försäkrar dig, med tusenide Nf. Jag var i går på bal hos konsul J. All dansmusiken var tagen ur Norma, den är allde