Aftonbladet – 30 juni 1841, sida 3

;Jmannainflytelse, som trädt i stället för den förut s I mycket öfverklagade konungainflytelsenn. Af Gustaf Bernhard Appe qvist från Bleking Län, skriftligen: Då Utskottet fästat nästan intet af seende på de i Bondeståndet, vid betänkandet N:o 3: och N:o 68 gjorda anmärkningar, aså kunde förslage icke anses annelunda, än såsom ett bestäldt arbete blindvis och utan urskilni, g antaget, då Ståndet klump godkänt detsamma. Kunde man, till exem pel, tänka sig någon större orimlighet, än att, så. som Utskottet föreslagit, utsträcka valrätt och valbarhet ända ner till 40 Rdr jordvärde? Det vore att anförtro aRepresentationens val och kall åt en nästan obegränsad skara af löst folk, utan ekonomiskt, politiskt eller moraliskt sjelfbestånd, vanligen färdigt, att öfverlåta sin röst åt den förstkommande folksförledarens hot eller lockelser. Det stred rakt mot principen af allmänna val, att atillägga städerna serskilda valdistrfkter, men deremot lemna svenska Bondeståndet till pris för en vådlig täflan om valrätt och valbarhet, med en skara, den ingen räkna kan, af tiggare, skojare och äfventyrare? Reservanten tadlade slutligen, att aUtskottet ordagrannt bibehållit sitt mörka, tvetydiga och barbariska språk, sina hoprörda omeningar, sina orediga och invecklade perioder. som icke en bland tjugo kan förstå, utan vidlyftig tolkning och förklaring? Utskottets arbete var, i Reservantens tanka, aett sammelsurium, en karrikatur af lagstiftning; och dess antagande, att hvila till nästa Riksdag, cen mera varaktig minnesvård af partisinnets blindhet vid innevarande riksmöte. Peter Petersson i Slätthult, från Jönköpings Län, förenade sig med Strindlund, Måns Jössasson och Appelqvist. Erik Persson från Gefleborgs Län och Erik Jansson från Stockholms Län tillkännagåfvo, att de, såsom efter permission frånvarande, ej deltagit uti pröfningen af ifrågavarande ärende, men begärde få antecknadt, att de delade samma åsigter, som af ofrannämnde Reservanter blifvit uttryckte. Med Reservanterne förenade sig jemväl Olof Persson och Stephan Andersson från Stockholms Län, samt Peter Persson från Calmare Län. vo Peter Jönsson från Jönköpings Län ansåg Ståndets anmärkningar vid återremissen vara förbisedda. Derföre att Utskottet åsidosatt de gemensamma tankar och motiver, som Ståndet fästat vid antagandet af allmänna val och enkammarsystemet, reserverar jag mig, yttrade Reservanten, cmot det sista förslagets godkännande, innan det erhållit nödiga ändringar, i följd af Ståndets förra beslut; hvadan en återremiss bordt ifrågakomma. I annat fall hade förslaget fordrat ett ovilkorligt aslag, på det Ståndet ej måtte anses vara Konstitutionsutskottet alltför mycket tillgifvetp. Mats Ersson från Stockholms Län instämde uti Peter Jönssons yttrande. Per Jönsson från Skåne: aJag aktadeicke nödigt, att, sista gången frågan förevar, yttra mig, emedan jag ganska väl visste, att det icke skulle tjenat till annat, än att gifva det stora tidningsbladet tillfälle till nya förvridningar af mina ord. Första gången ämnet diskuterades, hade Reservanten anfört, adet han och många flera önska en representationsförändring, men en sådan, som är förenad med fäderneslandets, med Konungens och svenska folkets gemensamma väl. Han hade ock hänvisat till svenska historien, men allt detta afick ingen plats i bladet,. Det var motbjudande att tala, då hvad man sagt kunde föras kring land och rike så vanstäldt, att man knappt sjelf igenkänner sitt eget anförande, oc detta komma från en källa, ur hvilken nationens upplysning väntas. Reservanten trodde också, att utgången i Bondeståndet hlifvit en hel annan, om Talmannen kunnat förmå sig, att, i likhet med alla 3 de öfriga Ståndens, bevilja proposition på något annat, än bifall eller återremiss. Mången skulle då hafva voterat för afslac. Reserv. upprepade denna förmodan om afslag på flera sätt, önskade, att hem-å3 mavarande Kommittenter måtte skaffa sig en fullständig kännedom om rätta innehållet af denna hvilande grundlagsfråga, och nästa Riksdag avälja sådana Representanter, som icke allenast ega förmåga utföra dess talan, utan sådana, som förgäta egnal fördelar, låta icke någon person med sitt anseende inverka på sig, utan med sjelfständighet handla efter egen öfvertygelse, i öfverensstämmelse med fäderneslandets sanna väl; sådana, som ega mod, att gå fram på stridens bana, kraft att emotstå alla frestelser, men hafva sanning och rättvisa till sitt fö remål. Han bad Gud bevara Ståndet från den grund, som nu är lagd, heldst som början härtill skedt på sabbaten, ty ingen välsignelse af ett slikt arbete kan förväntas,. Sedan Talaren åter ordat om hvad Representanten bör göra eller ej, och om att hanl skall redogöra, förenade han sig med Strindlund. Henrik Andersson från Örebro Län anhöll få i protokollet antecknadt, att han ej varit närvarande vid öfverläggningen eller afgörandet af ifrågavarande ärende, men att, ehuru Konstitutionsutskottets förslag ej uppfyllde alla fordringar, han likväl, derest han uti beslutet deltagit, skulle, i anseende till våral nu gällande representativa formers bristfälliga beskaffenhet, hafva tillhört majoriteten inom Ståndet, och sålunda ej delat Reservanternas åsigter. Allmänheten har nu haft tillfälle att beskåda de vigtiga skäl, hvarföre en ringa minoritet inom det hedervärda Bondeståndet velat qväfva det förslag till förbättring af svenska folkets representation, som af utvalde män från alla Riksstånden, under hela landets välönskningar blifvit utarbetadt och framdrifvet. De tillhöra illa samtlige, ända intill fraserne, eller åberopandet af subjektets egen känsla och ömhet fört ömmmmsEEETEEEEEREE—— AA mms re I la Ilallan AnRh dat sama nn 7da oo 02 a 1 ITA Adler Kd