Aftonbladet – 30 juni 1841, sida 3

de Hallon, och det var godt nog, påstod Hedvig. Ofta hände det henne att hon sade någon jemnårig de aldraosmakligaste saker, t. ex: Du vore vacker Nanny om du inte vore så granny — eller Hvad du vore söt Minna om du icke vore så tillgjord,c — dock sade hon sådant till, aldrig om dem. Det var naturligt att en sådan egen, besynnerlig varelse icke skulle varda särdeles omtyckt i den lilla staden A—. Man kallade henne förstulet för Predikanten — ett ord som i den goda staden A— gick och gällde som en konstterm, motsvarande det engelska af Byron, Moore, m. fl. begagnade konstordet: Blåstrumpan, ja man titulerade henne till och med: Professorn, Magistern, o. s. v. alt som det föll sig — koterierna företogo sig att utropa henne som xläserska, andeskåderska — ja till och med St. Simonist! Stackare! (Forts. följer.) LIANA. Enn — De fordna falkjagternas tid synes återkomma. Den falkjagt, som holländska falkeneraresamfundet i år ämnar anställa i trakten af Loo, lärer blifva mycket lysande. Ibland de många personer, som i år ingått som ledamöter, i afsigt att bivista densamma, nämnas furstarna Esterhazy och Trautmannsdorff, grefve Vv. Bottmer, Lorderne Leeds. Willanshby dEresby, Charlcs Stuart, Watley, Hamilton, baron v. Briume, m. fl. Prinsen och prinsessan af Oranien, samt prins Alexander af Nederländerna, skola äfven öfvervara jagten, och man är nu sysselsatt med att dressera öfver femtio falkar, som blifvit hemtade från Frankrike och Tyskland, och utmärka sig så väl genom sin storlek, som genom sina fjädrars hvithet. VN — På Djurgårdstheatern gifves nu åter Pasquillet, som under oväsendet år 41838 väckte så mycket uppseende. Svärlings röl, som då till all