Aftonbladet – 25 juni 1841, sida 2

auktionsstället i afsigt att bemäktiga sig varorna och uppbränna dem. För att förebygga allt öfvervåld, läto magistraten och Xefe politico inköpa effekterna och öfverlemna dem åt väfvarena, hvilka uppbrände dem framför rådhuset, som för detta ändamål illuminerades. En i Gibraltar utrustad, under engelsk flagg seglande och med det värsta pack bemannad smugglare, Delphin, som haft otaliga träffningar med de spanska vaktskeppen på kusten, och redan flere gånger blifvit uppbragt, blef för kort tid sedan förföljd af ett spanskt vaktskepp, vid kusten, kastade sina kanoner öfver bord ech inlopp, under förevänning af haveri, för att rädda sig i Carthagenas hamn. Då man genast såg, att det med tobak och bomullsvaror lastade fartyget var en smugglare, så ville de spanska autoriteterna emot detsamma anställa rättegång; men ergelske konsuln protesterade deremot, och vägrade medgifva visitation på fartyget samt pröfning af dess papper. Derpå begärde han, att fartyget skulle frigifvas. Då de spanske autoriteterne svarade, att de inberättat händelsen till sin regering och måste afvakta domstolens utslag. lät konsuln tvenne engelska krigsfartyg komma från Gibraltar och förklarade derpå, att han skulle låta med våld för Delphin ur hamnen, och det på sitt eget ansvar också såg man verkligen samma eftermiddag de engelska krigsskeppens med beväpnade trupper besatta slupar styra emot Delphin, oeh utan att besvara anropen från de spanska fartyg, som bevakade smugglaren, kapade dess ankartåg, förde den bort och lade den emellan de begge krigsfartygen. Morgonen derpå hade ett af dessa gått till sjös med smugglaren; det andra följde efter, 24 timmar sednare. Denna händelse tilldrog sig i en krigsbamn af första rangen, i åsyn af spanska flaggan, i närvaro af hela den förbluffade befolkningen, och i trots af en militärbefälhafvares närvaro, som icke måste hafva haft något begrepp om de honom åliggande pligter. PORTUGAL. Enligt underrättelser från Lissabon af den 6, var den ministeriella krisen ännu icke slutad. Engelska krigsskeppet Espoir, som varit utsändt för att uppsöka President, men hvarken på Madeira eller Teneriffa hört något om detsamma, hade åter anländt till Lissabons redd. STORBRITANNIEN. Ännu den 48 dennes hade icke parlamentet blifvit upplöst, men förberedelserne till de blifvande nya valen voro det oaktadt i full gång. Lord John Russel ämnade uppträda såsom kandidat för London, och Lord Palmerston för Liverpool. Den förstnämnde hade redan aflåtit en skrifvelse till valmännen i city. Öfverhuset har afslagit den väckta motionen att medgifva judarne valbarhet till parlamentet. Ett par biskopar talade för saken, men de andra trodde, att Ofverhuset borde vägra sitt bifall till förslaget, för att derigenm ådagalägga den enhet i religion, som rådde hos majoriteten af Britterne. ORIENTEN. Det mesta af denna postens innehåll från Turkiet utgöres af berättelser om uppror emot Sultan och hans välde, och det tyckes som skyndade denna Muhamedanska monarki med starka steg sin upplösning och undergång till mötes. I Mesopotamien flammar upprorslågan, och det till Diarbekir gränsande paschalikatet. Orfa berättas äfven hafva undandragit sig Portens välde. Thessalien och södra delen af Macedonien äro i full insurrektion, och en provisorisk styrelse redan inrättad. Bröderne Karatassos, af hvilka den ena är öfverste i Paschans af Egypten tjenst och den andre major i Grekiska armåen, stå i spetsen för rörelsen, och en mängd palikarer från Grekland strömma till insurgenternes fanor. För icke länge sedan hade de företagit en expedition till ön Lemnos, för att förse sig med vapen och ammunition. Berget Athos var centralpunkten för de missnöjda. På Candia hade, i följd af provisoriska regeringens befallning, hela befolkningen blifvit beväpnad. Man kände ännu icke vid de senaste underrättelsernes afgång från Konstantinopel, att någon träffning förefallit emellan Tahir Paschas trupper och Candioterne, endast att 3,000 man af den Turkiska expeditionen blifvit landsatte. Ryske ministern vid hofvet i Athen Hr Katakasy, hade helt oförmodadt ankommit till Konstantinopel, och. skulle begifva sig till London, för att till dervarande konferens af de stora makternas ambassadörer öfverlemna Candioternes böneskrift om dessa makters bemedling hos Sultan till deras fördel Porten var i; högsta bekymmer öfver den jäsning i sinnena, som visade sig öfverallt hos de kristne i de Turkiska provinserne. Rykten voro f 3 se Av fye OO IR 4 oo AR