Aftonbladet – 25 juni 1841, sida 2

med ett häftigt anskri. Nikolina hade möda att ledsaga mig längre än till en löfsal i klosterträdsården. Der var jag redan så angripen af giftet, att jag måste qvarstanna, Pater Ambrosio kom genast till mitt biträde; men, sedan han bådat min fot med något slags i hast anskaffadt medel, nödgades han..gå bort för att bereda tjenligare ämnen till motgift och lofvade att under tiden skicka pater Fabio för att vara till hands i händelse af någon oväntad symptom under Ambrosios frånvaro. En gammal munk med långt hvitt skägg inkom en korrt stund efter Ambrosios bortgång. .Han undersökte mitt onda; fot och ben hade redan svullnat ofantligt. Han rökade först det lidande stället med aromatiska kryddor, sedan korsade han sig tre gånger knäböjande lade munnen till ormbettet oeh sög så häftigt, att jag kände en grufflig smärta. Nu sade han ahoppas jag att det onda snart skall gifva sig,, Han gick och jag tackade honom på det hjertligaste. Munken hade sagt sant. Redan långt för än Ambrosio hunnit återkomma kände jag lindring i plågan. Men dessförinnan öfverraskades jag På det högsta, då en annan munk, yngre än den bortgångne, anmälde sig såsom den af Ambrosio utsände. Afven han förvånades och framför allt öfver djerfheten att utsuga giftet, hvilka under vissa omständigheter är ytterst vådligt. Han ansåg något vidare Jäkemedel nu vara öfverflödigt, och skyndade upp i klostret för att få vetaj hvilken af nunnornas bigtfader som försökt detta vågspel och skaffa den oförsigtige hjelp. Knappt var han borta, förän Fabio trädde fram från en tät häck i grannskapet, bad Nikolina skynda efter den bortgångne, nalkades mig och hviskade: cOm jag dör sköna Emili, å dör jag nöjd att hafva räddat ditt lif. Jag är ingen pater, jag är Alcamo, som icke vill eller. kan lefva utan att dela lifvet med dig. FN Han borttog det hvita skägget och nedfällde