Aftonbladet – 23 juni 1841, sida 2

spunnits eller kommit från allmogen. Men väl är historien full af vittnesbörd, om herreklassernes intriger mot allmogen. Hittills hafva dessa icke haft något direkt intresse att leda riksdagsvalen. Och huru ofta hafva de ändå ej gjort det? Hädanefter få de ett sådant , sedan riksdagsarfvodet skall bekostas af statskassan. Hittills har allmogen sjelf bestämt sitt riksdagsmanna-arfvode. Hädanefter blir det riksdagsombudenr, som bestämma det. Det blir lönande att vara representant. Och då kan man vara säker, att fiendtligheten och förslagenheten segrar öfver den antalsrikare enfalden. Har det varit bönderne, som någonsin önskat afstå från ståndsrätten, eller har det varit andra Stånd, som i våra kemorter uttalat och uttala denna önskan? Jag har rest temligen vida omkring i riket, varit i beröring med skäligen stert antal allmoge på många orter. Men ännu aldrig har jag hört allmogen uttrycka en sådan önskan. På tidningsuppgifter tror jag icke mycket. De äro oftast skryt och vanställning. Ville dessa herrar vara ärliga, så skulle de tillstå, att de med den allmänna opinion, de i denna fråga tillägga allmogen, uppenbarligen ljuga. Jag behöfver ieke reservera mig mot detta representations-förslag för min provins skull. Norrland består till det mesta af allmoge. Der äro och kunna nästan ej blifva andra än bönder, som välja och väljas. Mea det kan ej vara min ort likgiltigt, om böndernas antal blir för svagt, för att kunna göra äfven dess rättigheter och besvär gällande, icke likgiltigt, huru valen i de öfriga provinserna komma att gestalta sig. Hvarken jag sjelf, eller den allmoge, jag representerar, kan utan smärta se ett representations-förslag antagas, som ännu en gång skall göra den fria allmogen till slaf, genom att upplösa de sammanhållnings-band, genom hvilka den ensam är stark. Man kan ej utar sorg motse en förändring, genom hvilken (det är min heligaste öfvertygelse) odal-allmogen i Sverge inom 30 år härefter skall vara så upplöst, så nedtryckt, så förvandlad, att man icke en gång skall finna ett spår af det fordna, oberoende, aktade och sjelfständiga Svenska BondeStåndet. Jag reserverar mig inför samtid och framtid emot det nya representations-förslaget, emedan det tydliGen syftar, att ur representationen ulltränga det Svenska Prest Stånd ft. Jag aktar och ärar detta Stånd, som är Sverges ära, och jag har med vämjelse, under denna Riksdag, hört det bittra hat, som man på flera håll sökt att mot detsamma upptända. Jag skulle anse för den största olycka den dag, detta Stånd helt och hållet förträngdes ur riksförsamlingen. Att detta är det nya förslagets illa dolda afsigt, kan föga undfalla någon, som under Riksdagen följt med ärenderna. Man säger, att Presterskapet har för stor andel i representatiopen, att det är för litet i antal, mot den röst det innehar. Jag tror det ej. Representerar det då blott sig sjelf och kyrkan och dess angelägenheter? Ar det icke hela den talrika proletärklassens naturliga representant, denna klass, hvilken, med några skilling på debetsedeln, fattigvård, fångvård, skolundervisning, tjenstestadga, lösdrifvar-lagstiftning, m. m., närmast rörer? Hvem tillkommer det närmare. att vara dessas naturliga förespråkare och vårdare af deras rätt, än just det Stånd, hvilket i hela landet är satt, att vara för desamma en slags förmyndare. Våra intressen äro ej deras, de äro ofta motsatta, om de ock nära beröra och ingripa i hvarandra. Likaså Adelns och Borgareståndets. De 3 Stånden äro denna talrika, orepresenterade klassens husbönder och försörjare. Presterskapet är medlaren för dem i socknen och i riksförsamlingen. Betraktas saken på detta sätt, torde den personal, Presteståndet naturligen representerar, blifva så talrik, att den fullt uppväger hvarje af de öfriga Ståndens. Jag förklarar derföre högtidligen mitt ogillande af hvarje försök, att från Riksförsamlingen aflägsna detta vigtiga element. Den dag kan komma, då det torde behöfvas, att de blifva äfven odalallmogens stöd och försvarare, ehuru den nu, om den icke bortskänker sin ställning, väl kan försvara sig sjelf. Jag reserverar mig slutligen mot detta betänkande, inför samtid och framtid, för det moraliska våldförande af 3 Stånds beslut, genom hvilket det tillkommit. Det är någonting så oerhördt, att det i hvarje annat land skulle anses såsom en saga, att 44 personer i ett Utskott, understödde af blott !; af Riksförsamlingen, emot , nästan enhälliga protest, kunna besluta omskapning af hela samhällsförfattningen. Jag klandrar icke detta, juridiskt taladt. Jag påstår ej, att de handladt mot laga former. Det är blott ett alltför sorgligt bevis, huru orimliga och bristfälliga våra grundlagsformer i många fall äro, och huru djupt de behöfva förbättring. Men jag måste djupt beklaga den brist på grannlagenhet, det djerfva, sjelfförtroende och det moraliska våld på dyrbara, häfdvunna, oafytterliga rättigheter, ett sådandt försök innefattar. Hvad godt kan ett så tillkommet representationsförslag medföra? Jag tror ieke på nyttan af förbättringar, som tända tvedrägtens, harmens och missnöjets eld i samhällets innersta. Jag tror, att män, som på sådana vägar åstadkomma dem, äro för mycket kortssynta, för att med fördel kunna vara lagstiftare för en lycklig framtid i Sverge. Detta är den protest, jag härmed, inför samtid och efterverld, högtidligen nedlägger emot det nya representationsförslaget, i den form, det nu framställer sig. Må detta förslag icke blifva första spiken i mitt fäderneslandets likkista!x De öfriga reservationerna skola följa och tillfället, att i ett sammanhang betrakta de hädangångne representanternas ultima ratio i representationsfrågan, icke lemnas obegagnadt. lfirad: han lånade med nöje sin borgensteckning