Aftonbladet – 21 juni 1841, sida 2

ländska intresseR gemensamt att vårda och befästa. Måtte den stora sanning alltid stå lefvande för nationens ombud, att deras inbördes samdrägt är lamdets styrka och ett hufvudvilkor för dess ära, sjelfständighet och välgång, hvaremot deras splittring fruktansvärdt kunde blifva ett bedröfligt förebud, att svaghetens, förnedringens och olyckans natt stundar öfver fåderneslandet. — Bondeståndet anhåller vördnadsfullt, att af Höglofliga Ridderskapets och Adelns ynnest och tillgifvenhet, allt framgent blifva omfattadt. Till Presteståndets Deputation: Bondeståndet kan icke, på ett värdigare sätt, uttrycka sin vördnadsfulla tacksamhet för den välvilliga afskedshelsning, det nu fått emottaga, än då det hjertligt lyckönskar Högvördiga Presteståndet till den stora företrädesrätt, att i sitt heliga och vördnadsbjudande kall, om det rätt utöfvas, äga en utomordentlig makt att sprida christendomens ljus och dygder öfver samhället och det enskilta lifvet. — Bondeståndet anser detta botemedel mot tidens onda vara det enda tillfyllestgörande. Hvarje annat, som den menskliga klokheten må använda, one det än helar sårets yta, skail likväl i dess djup lemna det frätande giftämnet qvar. Ju trognare kyrkan vårdar sin ursprungliga bestämmelse att vara det sannas och det vyodas inre väsen dt iga lifskraft i stad n, ju säkrare skall ock läraren, hvar och en i sin verkningskrets, omvårdas och hugnas af folkets vördnad, kärlek och förtroende. — Under hjertliga önskningar, att detta lyckliga föreningsband, så oumgängligt för allmänt och enskildt väl, mer och mer må befästas, anhåller Bondeståndet att i Högvördiga Presteståndets välvilja få vara inneslutet. Till Borgareståndets Deputatlion: Den afskedshelsning, som Högtärade Borgareståndet, genom sine deputerade, behagat uttrycka, är för Bondeståndet en förnyad aniedning till högaktning och erkänsla. Ehuru, äfven under det nu slutade riksmöte, landets urgamla modernäring jordbruket i uppmuntran och beskydd fått en parsammare lott, än sina fosterbarn, hard In ch öfrisa näringar, är likväl Bondeständet för mycket tåligt och härdadt i uppoffringarnes erfarenhet, att icke med lugn bära äfven denna nya försakelse. Bondeståndet bör imedlertid uttrycka sin hjertliga förbindelse för den välvilja och det förtroende, Borgareståndet egnat åt flera af de åsister, som Bondeståndet under detta riksmöte uttalat om medlen att befordra fåderneslandets sanna väl. Tidens ställning fordrar ock, att dessa ståvd nära sluta sig till hvarandra. Ju mera upplysningen sprider sig öfver det produktiva lifvet, ju klarare skall man ock inse vigten för det allmänna af en stark samverkan emellan de närande klasserna, till undanrödjende af hvarje onaturligt binder för utbildningen af landets materiella krafter. — Bondeständet gör sig försäkradt om ett fortsatt åtnjutande af Högtärade Borgareständets vänskap och förtroende. BONDESTÅNDETS TALMANS TILL STÅNDETS SEKRETERARE. Högäd!e Hr Lagman och Riddare, Ståndets Högaktade Sekreterare! Sveriges allmoge har alltid med vördnadsfull tillgifrenhet och erkänsla omfattat hvarje sådan embetsman, som, med lugnt allvar, vårdat sig äfven om folkets sak, och, under utöfningen af sina pligter, lika aktat den ringares som den bhögres rätt, samt sålunda, såsom högsta målet för sina mödor och sträfvanden, betraktat sanningens, ljusets och det rättas seger inom den krets, der han verkat, — der han sökt, genom efterdömen, råd och handling, att i sin mån bidraga till en allmän upplysning och trefnad. De här församlade ombuden af denna medborgareklass böra och kunna härutinnan icke vara sina hufvudmän olika. Den lycka har, under största delen af innevarande riksdag, blifvit Svenska BondeStåndet beskärd;, att uti Hr Lagmannan se med sig införlifvad just en sådan embetsman. Med skäl begagnar jag ordet: införlifvad; ty Hr Lagmannen bar, under fullgörande af en befattning, som vil detta riksmöte måhända mera än någonsin, tagit sin man i anspråk, — en befattning, hvilken har sig föreskrifven den svåra och maktpåliggande pligt att, med grundlagen till rättesnöre, inom ett Riksstånd iakttaga så väl den ena som andra statsmaktens tätt och bästa, samt tillhandagå med goda råd, underrättelser och upplysningar om hvars ogh ens lagliga rättigheter och förbindelser, icke ställt sig på en ståndpunkt, skiljd från vår uti annat, än den högre lyftning, som är förbehållen de större insigterna och den vidsträcktare erfarenheten. För det sätt, hvarpå Hr Lagmannen, med dessa sina insigter och denna sin erfarenhet, ej tröttnat att biträda oss, samt särskilt mig, som deraf närmast varit i behof, för den varma tillgifvenhet, den innerliga rättskänsla, det, under meningsstridernas häftighet, värdiga lugn, detta allvarliga bemödande att sammanjem:sa de korsande intressena; att, så vidt på Hr Lagmannen kunnat bero, till det bästa möjliga mål leda begge statsmakternes billiga önskningar och förhoppningar, under ett orubbligt iakttagande af den aktningsvärda grundsats, att endast på öfvertygelsens väg söka verka; för det sätt, hvarpå Hr Lagmannen sämedelst sökt befrämja fäderneslandets och särskilt Bondeståndets väl, hembär jag Hr Lagmannen härmed offentligen min, ja hela Ståndets, odelade tacksamhet; — och denna skall icke bestå i närvarande svaga uttryck, framkallade ur vårt hjertas innersta, den skall genom oss spridas och näras bland folket i våra hembygder, den skall ärfvas af våra efterkommande, i hvilkas tacksamma minne Hr Lagmannens RING Tk RR AE ERE TIGA CORE SKITIT ERS ERAN tnn nanna RER